Att avsluta alla utländska
adoptioner är att gå väl långt

Stoppa alla utländska adoptioner till Sverige. Så löd beskedet från regeringens utredare Anna Singer under måndagen. Det var efter avslöjanden om att barn stulits från sina föräldrar och adopterats till Sverige som utredningen tillsattes, med uppdraget att syna fusk och oegentligheter i internationella adoptioner. 

Frida Park

Opinionsredaktör på Dagen

Det är ett oerhört trauma biologiska föräldrar och stulna barn som adopterats till Sverige utsatts för och det är lätt att vid förstone instämma i att regeringen bör be om ursäkt. Men risken är att ”be om förlåt-trenden” som löper amok i Västvärlden redan på förhand urholkat en sådan ursäkt. Ett förlåt utan bättring är heller föga värt. 

Kritiken mot statsminister Ulf Kristersson som satt ordförande för Adoptionscentrum i början av 2000-talet blir svår att ducka. Trots att centret fick larm om att kinesiska barn stulits och sålts till barnlösa fortsatte organisationen att förmedla adoptioner från fuskande barnhem, som DN skrev om 2022. 

Regelverk och kontroller måste ses över och stärkas. Men det är inte alls säkert att stopp för utländska adoptioner till Sverige är rätt väg att gå. Anna Singers försvar i SVT mot kritiken att utredningen inte i tillräckligt hög grad lyfte positiva exempel var att detta inte ingick i regeringsuppdraget; hon har synat de fall som gått fel. Men utifrån en utredning som saknar en helhetsbild blir det att gå väl långt att kräva ett stopp för alla adoptioner till Sverige.

Fortfarande finns det barn som är i behov av kärleksfulla svenska hem, särskilt om alternativet är institution eller ännu värre.

Spädbarn såldes av Katolska kyrkan i Belgien