En förlegad bild att frikyrkan blivit medelklass

Snart ska vi fira jul! Det vi firar är att Gud blev människa och föddes under enkla förhållanden Jesus, som både är snickarson och Guds son, visar sitt bultande hjärta för den utsatte, lyfter person efter person ur fattigdom och utanförskap in i måltidsgemenskap och Guds familj.

Öyvind Tholvsen Öyvind Tholvsen

Ledarskribent på Dagen och föreståndare för Lugnetkyrkan, Falun.

Mot denna fond kan jag höra hur människor frågar sig om frikyrkan blivit en medelklassföreteelse. Har denna del av kyrkan som i Sverige växte fram främst bland arbetare och enkla människor blivit en del av etablissemanget? Har kyrkan gjort en klassresa?

Frågan berördes för några år sedan i ett dokument i Dagen: Frikyrkans klassresa – från arbetare till överläkare (5/11-2021). På mina många resor och möten med församlingar hör jag ibland detta som en klagan. Frikyrkan har blivit ”så väldigt medelklass”, sagt med ett utropstecken efteråt. Men är det verkligen en rimlig beskrivning?

Frikyrkornas självbild hänger ibland kvar i föreställningar som kom till för 20 och 50 år sedan, etablerad av en stark grupp fyrtiotalister, som kanske hade rätt då. Men för mig som under de senaste två decennierna har besökt många församlingar över hela Sverige och dessutom försökt följa och kartlägga frikyrkans utveckling framträder en bild som inte längre stämmer med hur dessa talar om frikyrkans klassresa till rikare stadsdelar.

Ett av dessa tveksamma påståenden är uppfattningen att ”frikyrkan har blivit medelklass”. Det är inte ett uttalande som är enkelt att bevisa. Men låt oss ändå stanna till vid detta.

Frikyrkans klassresa - från arbetare till överläkare

Vilka utgör egentligen ”medelklassen”? I många sammanhang där man vill undersöka ett lands levnadsstandard definierar man medelklass utifrån de mått som Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling, (OECD) använder. Dit räknas den del av befolkningen som har en lön mellan 75 och 200 procent av medianinkomsten. Enligt dessa definitioner tillhörde 65 procent av Sveriges befolkning medelklassen 2019.

Ytterligare fem till tio procent av befolkningen tjänar mer än denna medelklass och på så sätt utgör de gruppen höginkomsttagare. Mellan 25 och 30 procent tillhör gruppen låginkomsttagare, där Statistiska centralbyrån anger att 6 procent av befolkningen levde i materiell och social fattigdom i Sverige 2023.

Frikyrkan växte fram i ett Sverige på slutet av 1800-talet. Fram till andra världskriget präglades landet av fattigdom och stora skillnader mellan samhällsklasserna. Folkrörelser, tillsammans med en enighet om politiska modeller som skapade stora inkomstutjämningar, bidrog till att lyfta en stor del av befolkningen ut ur armod. Frikyrkorna med sin helhetssyn på människan gav många tron på sig själv, såg värdet av bildning och utbildning, skapade en etik för arbete och företagsamhet som tillsammans med industrialiseringens vinster gjorde att många fick en avsevärt bättre ekonomisk och social utveckling. Uttrycket ”Gnosjöandan” sätter ord på detta framgångsrecept.

Så när det hävdas att frikyrkan blivit medelklass så är det egentligen snarare Sverige som blivit medelklass och dessutom med god hjälp av frikyrkan.

I dag sjunker andelen som kan klassas som ekonomisk medelklass med 6 procentenheter sedan 1980-talet och fattigdomen ökar. Fattigdomen är dessutom nästan fem gånger större bland utrikes födda än inrikes.

Undersökningar visar samtidigt hur en allt större andel av frikyrkornas medlemmar har utländsk bakgrund. Just här har det de senaste tio åren blivit tydligt hur frikyrkorna har mycket större andel av denna grupp som också oftare tillhör låginkomsttagarna i Sverige. Evangeliska Frikyrkan har mätt att cirka 16–18 procent av de betjänade i församlingarna numera har utländsk bakgrund.

Magnus Hagevi, professor i statsvetenskap, beskriver det träffande i dokumentet från 2021: ”Min egen erfarenhet, om jag får prata som medlem i Equmeniakyrkan i Växjö, är att vi inte längre kan stå i predikstolen och säga till församlingen att vi har det så bra. För så ser det inte längre ut. […] I våra bänkrader sitter i dag människor som lever på bara några hundralappar i veckan och en del som lever med risk för att bli utvisade.”

Stora skillnader finns såklart mellan olika församlingar i olika samfund, i olika delar av Sverige och mellan stads- och landsortsförsamlingar. Och inte heller detta är enbart ett kyrkligt fenomen. Dessa skillnader präglar Sverige, och därför också kyrkan i Sverige.

Intressant nog svarar hela fyra av fem i Sverige att de anser sig tillhöra medelklassen. Då utgår man troligen från en mer kulturell beskrivning där de ser sig som varken marginaliserade eller privilegierade. Det svårt att se att det problematiskt om kyrkligt aktiva omfamnar denna identitet.

Men om medelklass betyder att bli som medelsvensson, förstår vi varför reaktionen blir stark. Det var aldrig frikyrkans kallelse att anpassa sig till bekvämlighet, konsumtionsnormer och social likgiltighet. Det är djupt oroande om detta också formar en frikyrklighet där materiell framgång går hand i hand med minskad empati med dem som har det sämre ställt. När materialism, kryssningar och ISK-konton ersätter efterföljelse, solidaritet och gemenskap är det svårt att kalla det något annat än sekularisering.

Men det är en alltför ensidig bild. Även om frikyrkliga måste vaka över detta är det inte en sann bild av frikyrkorna i dag. Då blundar man för det stora engagemang som fortfarande präglar frikyrkan. Många kämpar ihärdigt mot de krafter som ökar människors utsatthet. 

Statsvetaren Erik Amnå beskrev det träffande i tidskriften Nod 2012: ”Frikyrkorna var, tillsammans med andra folkrörelser, med och krattade manegen för en enorm frigörelseprocess.” Frikyrkan har fått bidra till att inte bara enskilda utan hela samhället gjort en klassresa. Men vi får inte låta oss slå oss till ro. Utsattheten ser kanske annorlunda ut i dag, men det är en högst verklig tillvaro för många i Sverige.

Man kan alltså utifrån flera aspekter ifrågasätta hur mycket medelklass frikyrkan är. I ekonomisk bemärkelse minskar medelklassen. Några få äger ständigt mer och mer. Och ständigt fler äger mindre och mindre. Att lyfta människor ur andlig, social och ekonomisk fattigdom har alltid varit Jesu programförklaring. 

Kyrkornas framtid hänger på om hon slår följe med snickarsonen, tillika Guds son, rakt in den utsatthet som präglar allt fler människors liv i dag. När människor får ett möte med Jesus och lyfts ur fattigdom och utanförskap, ja se då har kyrkan lyckats i missionsuppdraget.

Frida Park: Om S:ta Clara stängs för hemlösa är det ingen kyrka längre, Gudmundson