Profeten Jesaja förutsåg Donald Trump och Vladimir Putin

Man ska aldrig tro på vad Donald Trump säger. Kanske är det en sorts tröst sedan nyheten om USA:s nya säkerhetsstrategi fått miljontals européer att ställa frågan: Har Amerika lämnat oss nu?

Erik Helmerson Erik Helmerson

Ledarskribent på Dagen

Det var i slutet av förra veckan som den 33-sidiga strategin blev offentlig. Där slås bland annat fast att USA ska backa från sin ambition att bära upp den nuvarande världsordningen. Europa beskrivs som svagt och hotat av massinvandring – en osäker allianspartner som måste kunna klara sin egen säkerhet.

Dokumentet gör klart att USA inte längre drivs av visionen att sprida demokratiska värderingar, i stället ska utrikespolitiken styras av vad som är bäst för landet: ”America first”. Washington ska lägga mer fokus på närområdet, i synnerhet Latinamerika som beskrivs som ett stort hot. Vad gäller Ukraina tycks det vara viktigast att få till en fred snabbt, vilken fred som helst, oavsett vad den får för konsekvenser för det ukrainska folket.

Och Ryssland? Nämns inte alls som en fara för sin omgivning, utom i formuleringar som ”många européer betraktar Ryssland som ett existentiellt hot”.

Erik Helmerson: Trump snackar nog strunt om kristna i Nigeria – men lyssna ändå

De europeiska reaktionerna på säkerhetsstrategin beskrivs bäst som förfärade. ”Alla väckarklockors moder”, sa den brittiska historikern Timothy Garton Ash. Förre statsministern Carl Bildt skrev på X: ”Den enda del av världen där den nya säkerhetsstrategin ser något som helst demokratihot verkar vara Europa. Bisarrt.”

På den ansedda tankesmedjan Chatham House i London kommenterade Katja Bego: ”Den traditionella transatlantiska relationen är död”.

Men kanske är det som i den klassiska Monty Python-sketchen om papegojan: Den är inte alls avliden, den vilar bara.

För, som sagt, man ska aldrig tro på vad Donald Trump säger. Strategin är bara 33 sidor, men det är tveksamt om presidenten alls har läst den, han är sällan intresserad av ord på papper. Hans utrikespolitik styrs, liksom hela hans person, av impulser: 

”Under sina drygt tio månader som president har Trump ändrat sitt förhållningssätt till Ukraina och Rysslands krig minst sju gånger”, säger Volodymyr Fesenko, ukrainsk statsvetare, till Ekot.

Dessutom är allt som kommer från Trumps administration bara att betrakta som förhandlingsbud. Detta har varit hans modus operandi så länge han kunnat gå: släng ut ett helt hårresande påstående, ställ ett krav som motparten aldrig kan gå med på, och se vad som händer. Dealen är det viktiga.

De 33 sidorna som chockat Europa är heller inget formellt dokument som detaljstyr amerikansk utrikes- och säkerhetspolitik de kommande åren. Det presenteras som ”en vägkarta” och kan mycket väl komma att bli bara ett av många papper som producerats av pappersproducerande människor i regeringar sedan de gamla egyptierna började snegla mot papyrusväxten.

Framför allt måste vi komma ihåg att inget är oföränderligt. Det är inte ens tre år kvar till nästa presidentval. Redan syns tecken på att Trumps makt över det republikanska partiet börjar minska. Fler vågar säga emot honom, en kronprinsstrid har börjat puttra, partiet förlorar delstatsval och väljarsympatier i snabb takt. När en mobbande despottyp som Trump börjar vackla, då kan det gå snabbt. Många av hans offer som tvingats lida i tysthet står beredda att hälla såpa på utförsbacken.

I februari 2021 talade demokraten Joe Biden, som nyss hade besegrat Donald Trump i presidentvalet, på säkerhetskonferensen i München. Hans budskap: USA och Nato är tillbaka.

”Och vi blickar inte bakåt. Vi ser framåt tillsammans,” sade Biden då. ”USA kommer att arbeta nära våra partner i Europeiska unionen och huvudstäderna över hela kontinenten, från Rom till Riga, för att möta de gemensamma utmaningar vi står inför. Vi fortsätter att stödja målet om ett Europa som är helt och fritt och i fred. USA är fullt ut engagerat i vår Natoallians.”

I de europeiska ledarnas öron ljöd det som symfonimusik efter fyra års brölande oljud. 

December 2025 råder åter mörkret, med en segervittrande Putin, ett Kina som flyttar fram sina positioner och ett USA som åter verkar se världen som intressesfärer där Europa snarare tillhör Ryssland än USA. Men det kommer inte alltid att vara midvintermörkt. 

Ofta påstås att budskapet ”var inte rädd” står 366 gånger i Bibeln, en för varje dag med skottdagen. Tyvärr stämmer det inte. Men en sak är helt korrekt: Den vers som i år haft det största engagemanget på Bibelplattformen Youversion är Jesaja 41:10: 

”Var inte rädd, jag är med dig. Ängslas inte, jag är din Gud. Jag ger dig styrka och hjälper dig, stöder och räddar dig med min hand.”

Ja, redan för 2 700 år sedan förutspådde profeten Jesaja Donald Trump, vår rädsla för att överges och stå ensamma mot ondskan, vår känsla av att allt kanske är förbi, att den traditionella transatlantiska relationen är död. 

I dag ska man förstås akta sig för orealistisk optimism, inte minst vad gäller Ukrainas frihet. Ju säkrare Putin blir på att USA håller sig borta, desto större är risken att han fortsätter sitt besinningslösa erövringskrig, och kastar blickarna mot fler delar av vår kontinent.

I minst tre år kommer Europa att tvingas bita ihop, fortsätta att stötta Ukrainas självständighetskamp, rusta upp, ta ett större ansvar för sin egen säkerhet och frihet. Det kommer att kosta på. Men det är en kostnad vi måste ta, ansträngningar som vi måste förmå oss till. För det som är hotat är den demokrati som är den mänskliga historiens bästa styrelseform, som tillåter oss att förverkliga och styra oss själva, att uttrycka våra åsikter – och inte minst att utöva vår tro som vi vill.

Och Jesaja gav oss i sin vers 41 inte bara förutsägelser, utan också den största tröst:

”De män som fört krig mot dig skall bli till intet, ett ingenting. / Ty jag är Herren, din Gud, jag tar dig vid handen och säger till dig: Var inte rädd, jag hjälper dig.”

Erik Helmerson: Det är passande att Donald Trump vacklar på Kristus konungens dag