”Lilla fastans” hemlighet: Gud bär – våra skapade gudar måste bäras

I kyrkorna är åsnan det givna djuret i advent. Men vad bär våra dragdjur och lastdjur? För visst har vi alla något som vi hoppas ska bära i våra liv? En av Bibelns mustigare texter finnsii Jesaja 46. Där berättas hur ”gudabilderna lastas på dragdjur och boskap, de som burits av er lyfts nu upp och blir burna av trötta ök.” Dessa trötta ök är en tydlig hint om ett folk som satt sitt hopp till helt fel saker.

Öyvind Tholvsen Öyvind Tholvsen

Ledarskribent på Dagen och föreståndare för Lugnetkyrkan, Falun.

Profeten utvecklar vidare hur de ”häller ut guld ur pungen och väger upp silver på vågen, lejer en guldsmed som gör en gud, och man faller på knä och tillber. Man lyfter upp den på axeln, bär i väg den och ställer den på plats. Där står den och rör sig inte ur fläcken. Hur man än ropar svarar den inte och räddar inte i nöden.” 

Lilla fastan som advent också kallas, kan bli en tid av självrannsakan där vi får fråga oss vad det är vi väger på vågen, lejer en guldsmed för att skapa och sedan faller ner och tillber och hoppas att ska rädda och bära oss.

Kontrasten blir stor till åsnan som rider in i Jerusalem. Den bär en levande människoson. Kanske är det jag som besjälar djuret för mycket, men jag ser i stället för trötta ök en fridfull stolthet och glädje i åsnans framtoning. Den får bära hoppets Herre rakt in i Jerusalem. Han som visat sig för alla oss vid livets vägkanter och som nu ropar hosianna.

Jag tror det är just kontrasten mellan det patetiskt egensnickrade och Gud som blivit människa som gör att många söker sig till kyrkorna. De inser att det är hit åsnan med stolthet och glädje i blicken leder oss. Den som bär hoppets Herre.

Tänk om lilla fastan också kan bli en tid för oss vid livets vägkanter att ropa vårt hosianna till Jesus där han rider in i våra liv i ödmjukhet på åsnan. Hosianna är bristens och hoppets rop som kan översättas ”rädda oss!”. 

Ropen når till den Gud som försäkrar sitt folk ”som jag lyft ända sedan ni föddes, burit från er första stund. Ännu när ni blir gamla är jag densamme, ännu när ni grånat skall jag bära på er. Jag har skapat er, jag skall lyfta, bära och rädda er.”

Öyvind Tholvsen: Tre trender kyrkan måste förstå för att hänga med i vad Gud gör