Vem bär församlingen om de förtroendevalda bränner ut sig?

Jag har sällan känt ett sådant hopp för svensk frikyrklighet som när jag förra hösten fick förmånen att besöka ALT:s pastorsutbildning och tala om kristen journalistik och om att vara kallad för en tid som denna. Studenterna kom ifrån norr till söder i Sverige för att utforska och bekräfta kallelsen att läsa teologi och till pastor. Vad jag såg och hörde fyllde mig med förväntan. De blivande pastorerna är förankrade i Bibeln och samtiden – deras klokskap, trots deras förhållandevis ringa ålder, var en glädje att skåda!

Frida Park Frida Park

Opinionsredaktör på Dagen

Jag åkte hem lätt om hjärtat. Men också med en ny bekymmersrynka i pannan.

Exakt hur ljus och lång framtidsdagen blir för Pingst, EFK, SAM, Frälsningsarmén, Trosrörelsen, Equmeniakyrkan handlar inte bara om återväxten av pastorer. Om de ska få möjlighet att betjäna sina församlingar och leda på ett klokt sätt behöver de samarbeta med och backas upp av församlingsstyrelser och -råd som har vishet och förmåga därtill.

Ledarkriser, pastorsbrist, konflikter med församlingsledning, sjukskrivningstal, åldrande församlingar och mycket ensamarbete – det är uppenbart att det inte är lätt att vara pastor i dag. Men i alla viktiga diskussioner som förs kring utmaningarna får vi inte glömma bort ett viktigt perspektiv: de valda ledarnas roll och betydelse för församlingen.

Tyvärr är det nog alltför vanligt att församlingsmedlemmar eller gudstjänstdeltagare inte ens märker det oerhörda arbete de förtroendevalda utför. Noterar vi de åtskilliga timmar kassören lägger på att hålla ordning på bokföringen, elräkningar och pastorslöner, ser vi revisorernas noggrannhet och valberedningens slit att hitta beredvilliga? Reflekterar vi över engagemanget som ordförande och styrelseledamöter ger för att stötta och vara arbetsgivare åt församlingens anställda och skapa förutsättningar för kontinuitet och förnyelse, för tillväxt och återväxt – ja, för att Guds rike ska utbreda sig? 

Eller är det enbart när det begåtts misstag eller misskötts som vi reagerar?

Det är nog inte ett ”tack” som de förtroendevalda främst efterfrågar. Tydligt mandat, rimliga förväntningar och goda möjligheter och verktyg att utföra sitt uppdrag kommer man långt med. Stöd kan fås av bland annat arbetsgivaralliansen eller via samfundsinitierad utbildning – och det är viktigt att hjälpen sätts in i tid. 

Annars riskerar frikyrkan att kloka förtroendevalda ger upp och tackar för sig. Människor som initialt brunnit för sitt uppdrag tappar inspiration, ork och glädje.

I en studie som Dagen skrivit om framgår det att många tidigare församlingsordförande lämnar sin församling en tid efter avslutat förtroendeuppdrag. Det finns en uppenbar risk att kristenheten här har stora brister. Brister som kan ha större eller mindre, direkt eller indirekt påverkan när det blir kris. Ledarsidan har också skrivit om problemen som uppstår när pastorer och styrelser hamnar i klinch med varandra.

Öyvind Tholvsen: Pastorer får inte komma i kläm mellan kallelse och struktur

Bibeln har förväntningar på församlingstjänare, men ibland är nog medlemmar och gudstjänstdeltagare lite väl ivriga i att lägga sten på börda och uppta förtroendevaldas tid och ork med synpunkter, förslag och kritik. Det är lätt att sitta på läktaren och tjoa åt dem som vågat sig in på spelplanen. Om vi alla gått åtminstone någon kilometer i kassörens, valberedningens eller ordförandens skor hade mycket missförstånd och frustration kunnat undvikas. Om vi dessutom är fler som delar på bördorna över tid blir de lättare att bära.

Alltför många blir fångade i sitt uppdrag på grund av plikt och lojalitet, när inga villiga efterträdare finns i sikte. Alla kan inte engagera sig i församlingen. Men fler kan, och borde tacka ja när frågan ställs.

En församlingsrörelse som gärna talar sig varm om sitt demokratiska arv måste också inse att församlingsdemokrati måste vårdas. Det är ingen självklarhet att övertygelsen om det allmänna prästadömet – att varje man och kvinnas röst förtjänar att lyssnas till i det gemensamma sökandet efter Guds vilja – kommer att överleva till framtida generationer. Inte om vi bränner ut våra förtroendevalda.

Ska hoppet jag kände när jag träffade frikyrkans blivande pastorer infrias måste församlingens ledande funktioner vårdas. Ska nya pastorer få en hållbar arbetsmiljö och -vardag, slippa konflikter och stanna i sitt uppdrag över tid, då måste det finnas kloka, andefyllda människor som är villiga och utrustade till att leda församlingen. Till syvende och sist handlar det om hela frikyrklighetens framtid.

EFK-kurs ska hindra konflikter mellan pastor och församling