Ledare

Akademisk frihet är nödvändig för kyrkans trovärdighet

Öyvind Tholvsen: ALT-debatten handlar om mer än teologi

Det rimliga är att göra som Jesus uppmanar oss: ”utforska skrifterna”.

Det här är en ledare i tidningen Dagen. Ledarsidan är partipolitiskt obunden på kristen grund.

Det är ett viktigt samtal som förs efter att Lena-Sofia Tiemeyer, professor i Gamla Testamentet och anställd vid Akademi för ledarskap och teologi (ALT), skrev en artikel i högskolans tidskrift Hybrid. 

Själva debatten illustrerar väl frågor som uppstår i skärningspunkten mellan akademi, församlingsrörelser och samhälle.

Bortom de teologiska frågorna väcks också andra frågor. Hur fri är en högskola, som drivs av ett eller flera trossamfund, att ställa frågor till samfundens gängse läsning av en bibeltext? Vad händer med tilliten till högskolan och till den enskilde forskaren som provocerar med sin artikel? 

Församlingarna består av personer med högst olika bakgrund. Om församlingsrörelserna speglar Sveriges befolkning som helhet har en stigande andel någon form av akademisk utbildning. En del jobbar också själva med forskning eller hanterar forskning i sitt yrkesliv. En lika viktig fråga är därför vad som händer med tilliten till församlingarna och samfunden i meningsutbytet som nu pågår hos denna grupp. Detta är frågor som är lika aktuella oavsett samfund och utbildningsinstitution.

Om den grupp som själv har akademisk skolning märker att ens ledare blir rädda för annorlunda tankar och perspektiv är det lätt att en del av dessa tappar denna tillit. Detta torde också gälla många yngre som genom skolan fått med sig ett liknande förhållningssätt till vetenskap. Om den teologi församlingsrörelserna står för formas i en miljö som inte är fri, utan förutfattad, då sjunker också förtroendet för dessa miljöers intellektuella hederlighet hos en ansenlig del av medlemmarna.

Mina egna erfarenheter vittnar om att utmaningarna också finns på annat håll. Huvuddelen av min teologiska utbildning fick jag vid två olika högskolor i Norden. Även dessa går balansgång mellan ägarnas teologiska övertygelser, den akademiska friheten och samhällets krav på att högskolor med rätt att utfärda examina inte ska vara konfessionella.

När jag avlade min första examen vid en luthersk teologisk högskola i Stavanger tog min lärare i systematisk teologi in mig på sitt kontor dagarna innan. Jag var nog den enda studenten från en frikyrklig miljö. Han ville ge mig ett tips: Börja ditt svar med att berätta att du är med i den lokala baptistförsamlingen. Det skulle lugna de externa bedömare som alla var lutherska, om de märkte att jag i mitt svar argumenterade för en mer frikyrklig eller baptistisk tolkning. 

Han visste nog redan då att frågan jag skulle besvara var: ”Diskutera synen på dopet med särskilt betoning på förhållandet mellan tro och dop.”

Min högskolas syfte var här att utbilda lutherska missionärer och präster för sin stora missionsverksamhet. Detta kanske inte skulle inträffa idag, men visar på vad många lekmän kanske anser vara en självklar hållning: Vi måste säkra att våra framtida ledare får vår teologi. Istället borde de förvänta sig av en högskola: Vi måste säkra att våra framtida ledare får en stringent, genomarbetad god teologi.

Här går Equmeniakyrkan en balans på slak lina i sin relation till EHS.

Därefter kom jag till Teologiska högskolan i Stockholm, nuvarande EHS som då hade Baptistsamfundet och Missionsförbundet som huvudmän. För mig och andra studenter från andra kyrkosamfund var det efteråt inga problem att då bli pastor i våra sammanhang, trots att vi inte läst på den egna utbildningen. Snarare sågs det med positiva ögon att någon med en annan teologisk utbildning blev pastor inom rörelserna.

I Equmeniakyrkan verkar det däremot vara annorlunda. Där är kyrkan genom hemsidan blipastor.nu mycket tydlig: ”Den som vill bli pastor i Equmeniakyrkan ska normalt läsa teologi i fyra år vid Enskilda högskolan, Stockholm (EHS)”. De framhåller att skolan är unik och formad för blivande pastorer inom Equmeniakyrkan, och ”om du påbörjat en religionsvetenskaplig eller teologisk utbildning någon annanstans än på EHS försöker vi hitta en lösning där du inte behöver läsa om allting.”

Till en skolad akademiker skickar också detta signaler om att ett visst perspektiv på forskning och utbildning drivs som uppfattas som i princip avgörande för att man ska kunna få den teologiska skolning som förväntas inom rörelsen. Skolan har alltså en teologisk profil, men den får inte, om den ska kunna behålla sin högskolestatus med statsbidrag, bli konfessionell. Här går Equmeniakyrkan en balans på slak lina i sin relation till EHS. Detta är alltså frågor som flera samfund och utbildningsinstitutioner behöver se över.

Lena-Sofia Tiemeyer, professor i Gamla testamentet vid Akademi för ledarskap och teologi, ALT.

Om inte enskilda forskare tillåts att ta oväntade perspektiv blir upplevelsen och en rimlig slutsats att man helt enkelt inte har argument som är bra nog för det egna ställningstagandet. Det är inte så vetenskaplig forskning ska bedrivas. Välgrundade frågor måste få ställas. Nya perspektiv måste få lyftas och i sin tur prövas för att se om de håller. Det är viktigt för att vår kunskap ska fördjupas.

Om en pastors eller ledares ryggmärgsreflex är att vilja tysta obekväma röster upplevs det som ängsligt och antiintellektuellt. Tilliten till ledaren skadas – och därmed också till den församling eller rörelse hon eller han leder.

Det enda rimliga är att istället göra det som alltid gäller också när vi som Jesus säger, ”utforskar skrifterna”: Läsa på, kolla källor, granska metoder och se om det finns något i det som skrivs. Är det något som hjälper mig att bättre förstå, som i Tiemeyers fall, Josefberättelsen? Och när en forskare, likt Tiemeyer, intar ett perspektiv så är det en forskningsmetod, inte nödvändigtvis ett personligt ställningstagande. Finns det utgångspunkter och teser som man på vetenskaplig grund kan ge goda argument emot? Gör då det. Då är du med i matchen.

ALT borde ha varit tydligare med att värna den akademiska friheten redan från början. Det är viktigt att församlingarna ger en teologisk högskola och dess lärare frihet. Inte bara för deras skull, utan för församlingarnas och samfundens egen trovärdighet. En teologisk utbildning får aldrig bli en ekokammare. Sådana finns det alldeles för många av på andra håll i samhället.