Ledare
Kyrkovalets vinnare blev kyrkomötets förlorare
Frida Park: Men Svenska kyrkans beslut i skogsfrågan knappast dåligt för klimatet
Som svensk skog brukas kan ingen med gott samvete säga att det sker med tillräcklig omtanke om artmångfald och urskogar.
Maximilian Jaenicke
Det här är en ledare i tidningen Dagen. Ledarsidan är partipolitiskt obunden på kristen grund.
Skogsstriden i Svenska kyrkan står inte främst mellan klimatförnekare och klimatvänner, även om det i hetlevrade debatter ofta framställs så. Mer riktigt, om än fortfarande trubbigt uttryckt, vore kanske att tala om klimatvänliga mot klimataktivister – varav några av de senare demonstrerade och sjöng utanför dörrarna till kyrkomötet.
Svenska kyrkan är en av Sveriges största skogsägare och har som sådan länge stött och blött vad som är ett kristet sätt att förvalta skogen. Det är ofattbart viktigt, för som svensk skog brukas kan ingen med gott samvete säga att det sker med tillräcklig omtanke om artmångfald och urskogar.
Efter utredningar och remissomgångar har kyrkostyrelsen levererat ett omdebatterat, modifierat förslag till beslut i frågan hur andlig, ekologisk, ekonomisk och social hållbarhet ska uppnås.
Skapelseteologi, bibelcitat och miljökonsekvenser har blandats friskt i debatterna, så också i höstens kyrkovalrörelse där skogen seglade upp som en av de viktigaste frågorna för de medlemmar som gick till val. Även om valresultatet gav råg i ryggen åt de nomineringsgrupper som vill gå längre för att bevara skogen fick det faktiskt ingen direkt påverkan på kyrkomötet i Uppsala.
De medlemmar som trodde att deras röstande i kyrkovalet skulle påverka i skogsfrågorna fick därför se sig snuvade på kådkonfekten.
Svenska kyrkan har nämligen den märkliga ordningen att de som valdes i höstens kyrkoval inte får tillträda förrän efter novembermötet. De medlemmar som trodde att deras röstande i kyrkovalet skulle påverka i skogsfrågorna fick därför se sig snuvade på kådkonfekten. Man kan fråga sig om det inte är dags att denna orimliga (o)ordning ses över – i alla fall om Svenska kyrkan är mån om att medlemmarna ska kunna och vilja fortsätta bry sig om att säga sitt och känna sig lyssnade på.
Hur blev det då med skogen? I en komplicerad omröstning under lunchtid på tisdagen, där kyrkomötets ordförande Karin Perers (C) lotsade ledamöterna genom ordalydelser, paragrafer och voteringspropositioner, vann till sist kyrkostyrelsens förslag. Aktivisterna är inte nöjda, men det vore fel att säga att beslutet är negativt för klimatet. Beslutet är måhända inte lika radikalt som opponenternas, men ändå tydligt klimatvänligt.
Viktigare för klimatet är givetvis det pågående toppmötet COP30 i Brasilien, men kyrkomötets beslut kan ändå spela roll. Inte minst om det skulle vara så väl att Svenska kyrkans strävan efter hållbarhet i skogsbruket kan bli ett föredöme för andra svenska skogsägare. Det skulle vara välgörande.
