Ledare
Kanske blir det ”munkmodellen” som räddar mänskligheten
Erik Helmerson: Osolidariskt fördelad tillväxt är själva definitionen på rovgirighet
Inte sådana munkar!
Stephan Savoia/AP
Det här är en ledare i tidningen Dagen. Ledarsidan är partipolitiskt obunden på kristen grund.
Som kristen blir man ju nyfiken direkt när man läser om något som kallas ”munkmodellen” för att rädda klimatet. Särskilt i tider av COP30, FN:s klimattoppmöte i Brasilien.
Tyvärr blir jag först besviken av DN:s artikel om modellen. Det handlar inte alls om fromma, kontemplativa klosterbröder. Det som åsyftas är bakverket med ett hål i mitten. Men ändå, visar det sig, är resonemanget intressant.
Munkmodellen initierades av den brittiska nationalekonomen Kate Raworth. Munkens yttre cirkel representerar vad jordklotet klarar av i termer av föroreningar, skogsavverkning, vattenanvändning, förlust av biologisk mångfald med mera. Den inre cirkeln står för vad människan behöver i termer av överlevnad och social välfärd: mat, hälsa, utbildning, jobb …
För lite tillväxt och vi går igenom golvet. För mycket och jorden snurrar mot undergång. Däremellan, i själva degen, finns det hållbara samhället.
Det kan låta som självklarheter men är ändå värt att upprepas. Mänsklighetens framtid är inte antingen/eller. Vi behöver (solidariskt fördelad) tillväxt och utveckling för att lyfta fler ur fattigdom och komma tillrätta med gissel som sjukdomar och svält. Trots modellens namn måste mänskligheten inte gå med tagelskjortan på.
Men tillväxten kan aldrig tillåtas gå över vad jorden mäktar med. Det blir själva definitionen på rovgirighet.
För lite tillväxt och vi går igenom golvet. För mycket och jorden snurrar mot undergång.
Som kristna måste vi alltid vara medvetna om vår roll i skapelsen och respektera den. Utsugning av jorden eller våra medmänniskor måste rimligen gå rakt emot Guds plan. Munkmodellen, som redan används i städer som Amsterdam, Barcelona, Bryssel och – Tomelilla! – kanske kan konkretisera ekonomins och ekologins gränser och skapa såväl en hållbar tillväxt som en omvändelse i respekt för klimatet och skapelsen.
Sedan är jag fortfarande ändå en gnutta besviken på vad ordet visade sig betyda. En riktig munkmodell innehåller rimligen också en aspekt av människans tillväxt i tro och ande. Kanske är Gud jästen som alls gör munken möjlig?
