Religionsfrihet – så länge KD inte anser att tron är osvensk

Det är ändå imponerande vilka krumbukter KD är redo att ta till för att få igenom sitt förslag om niqab- och burkaförbud på offentlig plats. Hans Eklind, vice gruppledare (KD), är förvånande nog redo att låta muslimska diktaturer och autokratier vara ledstjärna. Är det månne Egypten som avses? Fast där kämpade politiker för ett förbud av religiösa skäl – för att man tolkar att Koranen förbjuder heltäckande slöja. Metoderna var kreativa, bland annat affischerades gator och torg med nidbilder där män iklädda burka urinerade.

Frida Park Frida Park

Opinionsredaktör på Dagen

Det som nog bekymrar mest med vice gruppledarens argumentation är hur uppenbart lite tyngd KD tillmäter religionsfriheten. En av orsakerna till att vi ens har grundlagar till skydd för minoriteter är att stater lätt kan bli paternalistiska och vilja förbjuda allehanda oönskade friheter. Då måste det finnas skydd för minoriteter, oavsett om vi talar om kristna, muslimer, romer eller samer. Och oavsett om vi ogillar trosuttrycket eller ej. 

Men Eklind verkar vara mer upptagen med att bevaka att minoriteternas friheter inte blir ”oproportionerliga”, vad nu det innebär.

Inte bara undergräver Hans Eklind den grundlagsskyddade religionsfriheten genom att hävda att möjligheten att se någons ansikte väger tyngre. Han hävdar även att niqab och burka inte har med religionsfrihet att göra, eftersom islam inte påbjuder bruket. Det är naturligtvis nonsens.

Låt mig ta ett enkelt exempel: Bibeln kräver inte att kristna bär kors, men få skulle påstå att ett förbud mot sådana inte skulle kränka religionsfriheten.

Märkligt att KD verkar driva att staten ska avgöra vad som är "riktig" religion. Det är ändå förståeligt varför Eklind och KD försöker sig på detta grepp – de vet ju att de juridiska invändningar jag nämnde i min ledare inte går att runda. I Sverige kan man helt enkelt inte begränsa religionsfriheten genom ett förbud som riktar sig enbart mot en religion. Alltså låtsas KD som att frågan inte har med religion att göra. Kreativt måhända, men fruktlöst.

Elisabet Lann: När extremism vill få fotfäste kan man inte stillatigande se på

Vi är ändå eniga i en del. Det är oerhört allvarligt när kvinnor mot sin vilja tvingas bära niqab eller burka. Ofta är deras frihet kringskuren. De nekas av förövarna att vistas i offentligheten utan att dölja sitt ansikte. Bruket kan vara ett uttryck för hedersförtryck. Men KD kan inte belägga att det inte förekommer frivillighet, att det finns kvinnor som av fromhet väljer att bära plagget. Det måste gå att hitta bättre vägar att arbeta emot hederskultur, utan att börja ropa på att svensk polis ska bötfälla de religiösa uttryck som KD finner osvenska. Särskilt som ett förbud skulle få samma verkan som hedersförtrycket: att de utsatta kvinnorna blir bannlysta från samhällsgemenskapen.

Som kristen kan jag inte stillatigande se på när partier utan att blinka vill kringskära religionsfriheten. Vilket religiöst uttryck kommer skava i politikernas ögon nästa gång? Omskärelse? Barndop? Själavård? I så många andra sammanhang är KD noga med att markera mot statlig klåfingrighet, men i detta tvekar Eklind inte ett ögonblick inför att omyndigförklara muslimska kvinnor.

Det går utmärkt att värna människors valfrihet utan att hemfalla åt förbud. KD borde försöka.

Frida Park: Frihet stavas inte förbud, Ebba Busch