Orimligt att samfundsledares avgång aviseras ett år i förväg

Anna-Karin Hatt avgår och Centerpartiet hamnar i ett mycket knepigt läge. På exakt en månad behöver de, mindre än ett år innan nästa val, utse en ny partiledare. Deras stämma är den 13-16 november. Det ska bli mycket intressant att följa deras process, som alltså sker i expressfart.

Öyvind Tholvsen Öyvind Tholvsen

Ledarskribent på Dagen och föreståndare för Lugnetkyrkan, Falun.

Om Centern nu ofrivilligt får bli haren i det demokratiska landskapet kvalar Evangeliska Frikyrkan (EFK) tveklöst in som sköldpaddan. Redan den 18 mars i år, 14 månader innan ny missionsdirektor väljs i mitten av maj 2026, aviserades att Ingemar Forss och Linalie Newman kommer att avsluta sin period som missionsdirektorer i EFK.

Pingströrelsen är i ett speciellt läge, där de ända sedan maj 2024 vetat att en ny ledare ska utses på rådslaget i maj 2026. Det är noterbart att Pingströrelsen trots detta har valt att köra en något snabbare process än EFK. Medan EFK:s församlingar behövde nominera senast den sista augusti, har Pingströrelsens församlingar tid på sig ända till den sista november, trots att valen sker ungefär samtidigt. Equmeniakyrkan har å sin sida reglerad i stadgarna att nomineringar till kyrkoledare ska ske senast åtta månader innan kyrkokonferensen, vilket innebär att de ser för sig en process som i tid blir någonstans emellan EFK:s och Pingsts.

På en av sommarens kristna konferenser kom jag och någon mer i samspråk med socialminister Jakob Forssmed (KD) om just detta. Han var väl insatt i frågorna och gav en tydlig hint om att samfunden lade upp till alldeles för tröga processer. Det finns goda skäl att ge Forssmed rätt.

Öyvind Tholvsen: Vem får vit rök i frikyrkan?

Hans erfarenhet är främst politiken, där de flesta partier inte behöver jobba lika hastigt som Centern behöver nu. Däremot sker det betydligt snabbare än inom trossamfunden.

Att rekrytera nya samfundsledare är en omfattande process som innebär mycket tid i bön om Andens ledning och att man lyssnar in en hel församlingsrörelse, såväl som utsända missionärer som den samfundsorganisation som finns på plats i Sverige. 

Det är självklart inte i allt jämförbart med vad som krävs i ett politiskt parti. Men likheterna är också påtagliga. Det är många som ska ha förtroende för den nya ledaren. Mångas röster ska höras och ledaren som väljs ska både kunna fungera utåt mot allmänheten, motivera egna gräsrötter och dessutom vara en god ledare i en organisation av anställda.

Det stora problemet med för långa processer i samfunden är att den organisation man leder, alltså alla anställda missionärer, sverigeanställda lika väl som församlingarna runt om landet, får alldeles för långa perioder där de står utan ett handlingskraftigt ledarskap.

Alla som har arbetat i ett sammanhang där man vet att högsta ledaren ska sluta, känner till vilket vakuum som då uppstår. Alla långsiktiga processer måste läggas på is eller hanteras varsamt. Alla tillsättningar av nyckelpositioner gör man väl i att avvakta med och inflytande bland anställda och i rörelsen flyttas genast någon annan stans. Det är därför man ofta använder uttrycket ”lame duck”, en ”halt anka”, om en sådan ledare.

Pingströrelsen har haft en längre period utan en långsiktig ledare. Under Pelle Hörnmarks ledning har de använt tiden bra genom att göra en nödvändig översyn av hela strukturen och kulturen. Interimsperioden på cirka två år har med andra ord inte kännetecknats av ett ledarskap med en halt anka i spetsen.

Men om man väljer ledare för fyra år i taget är det knappast rimligt och sunt för alla inblandade att ledarskapet sitter mer än en fjärdedel av perioden med ett så försvagat mandat som ett avgångsbesked innebär. En rekrytering av samfundsledare borde kunna ske inom ett halvår.

EFK-ledarna meddelar sin avgång – slutar nästa år

Även Svenska kyrkan kämpar med tröghet i det demokratiska systemet. Nu i november samlas kyrkomötet. Men hör och häpna: Det är ledamöterna som valdes för fyra år sedan som sammanträder, trots att det redan är klart vilka som egentligen har medlemmarnas förtroende att istället representera dem. Detta är inte demokrati i sin bästa skepnad.

En av de största frågorna i kyrkovalet var hur Svenska kyrkan ska göra med all skog hon äger. Medlemmarna trodde de sade sitt genom att rösta fram partier som betonade miljöaspekterna i frågan. Men beslutet om skogen fattas alltså inte av de som medlemmarna trodde de utsåg.

Javisst, kyrkomötets första session började redan nio dagar efter att valet var avslutat. Den slutliga mandatfördelningen var inte ens klar, så det var inte möjligt att samla valets vinnare. Men detta är ordningar som behöver ändras för att upprätthålla det fina förtroende för kyrkans demokrati som det höga valdeltagandet indikerade. Det är orimligt att 251 ledamöter måste vänta 14 månader innan de får fatta sitt första beslut i kyrkomötet.

Så kära trossamfund: Kravet är inte full galopp. Men människor rör sig gärna snabbare än sköldpaddor. Ett gott ledarskap borde därför höja farten i viktiga processer som dessa.

Ännu oklart hur många som ska leda EFK