När jag var liten lärde min pappa mig i tidig ålder att demokrati är något av det vackraste i samhället. I den vackra demokratin ryms tankar på frihet, jämlikhet och rättvisa. Det innebär att man kan få vara sig själv, kan säga högt vad man vill utan att bli attackerad, att man kan vara med och påverka och kan välja på egen hand utan att någon ställer sig som ett hinder i vägen för en. Men när det kommer till mitt älskade Kurdistan, mitt hemland, finns det inget som heter demokrati.
I flera år har mitt folk drabbats av folkmord, förtryck, våldtäkter och övergrepp, och det känner hela omvärlden till. Ändå görs enormt lite från omvärlden för att hjälpa Kurdistan. Minns ni staden Halabja där ett folkmord ägde rum mot oss kurder den 16 mars 1988? Målet var att förgöra alla kurder som bodde där. Ungefär 5 000 till 8 000 människor miste sina liv. De drabbade var både kvinnor och män. Livlösa låg de på gatorna med förbrända lungor. Vi kurder har kämpat länge för vår egen frihet, för demokrati och mycket annat men ändå syns inget resultat. Än i dag fortsätter detta elände och brotten mot våra rättigheter på jorden. Vi kurder finns och ska behandlas som vilken nation som helst med samma rättigheter och värde.
Utan kurdernas hjälp hade världen sett annorlunda ut i dag.
— Shamm Salih
Mitt älskade Kurdistan och befolkningen där ska inte behöva agera hjältar för att få sina röster hörda. Jag ska inte behöva åberopa vad mitt folk gjort för hela världen genom att föra striden mot IS, jag ska inte behöva nämna att vi kurder överlevt hundra år av krigföring, etnisk rensning och förbud mot att använda vårt språk, vår identitet och vår kultur.
Det är helt oacceptabelt, och det värsta är att ingen agerar. Varför är världen så tyst när kurdernas liv står på spel? En gång i tiden brukade Sverige vara en stark röst och självständig i utrikespolitiken. En stark röst som tydligt sa emot förtryckare. Men när det gäller kurdernas historia bryts demokratin ned, hur kommer det sig?
Omvärlden borde inte vända kurderna ryggen nu när IS är borta, utan världen borde ställa upp för mitt folk. Utan kurdernas hjälp hade världen sett annorlunda ut i dag. Det är tack vare mitt folk vi lever i trygghet. Men det är inget som omvärlden vill erkänna. Det är så sorgligt att se hur lite Stefan Löfven och regeringen värnar om kurdiska liv. Om lika många människor hade dödats i ett europeiskt land som skett och sker i Kurdistan är jag säker på att regeringen tagit frågan på större allvar. När ska våra politiker erkänna att man gör skillnad på liv?
Alla länder i EU, USA och hela världen måste omedelbart reagera kraftfullt. Om inte för kurdernas skull så för de mänskliga rättigheternas skull. Om vi som samhälle ska kunna utvecklas och bygga en ljusare och bättre framtid för våra barn och barnbarn, måste vi stödja varandra och jobba tillsammans. Först då kan vi alla leva i fred. Det är dags att stå upp för kurderna och kurdernas mänskliga rättigheter. Därför, Stefan Löfven, höj rösten mot dem som förtrycker mitt folk. Och bojkotta Turkiet omedelbart!