Det är med glädje jag läser Hans Lindholms debattartikel den 18 januari, där han lyfter fram Martin Luthers ord om Kristus som skriftens kärna och stjärna. Jag vill i dessa rader anknyta till Lindholms resonemang och ta det ytterligare ett steg vidare. Jag tror nämligen att denna utgångspunkt är helt avgörande för en rörelse som förkunnar Kristus.
Luthers ärende var att predika Jesus Kristus. Det gjorde han utifrån hela Bibelns texter, inte bara Nya testamentet. Faktum är att han ansåg att predikanten skulle bedömas just utifrån denna måttstock: att denne predikar Kristus allena. I sin påskdagspredikan 1521 betonade han att predikandet är farligt – en predikant ska predika Kristus eller tiga. En dålig predikant är, enligt Luther, farligare än tusen fiender.
Frågan är alltså huruvida Kristus predikas eller inte. Jag vill understryka Lindholms poäng att vi kan tala mycket gott om Jesus och ändå vara kvar på lagens område, det vill säga, ändå inte predika Kristus. Visst är Kristus vårt föredöme, ett föredöme som fordrar ett liv i efterföljelse och renhet, men mer än något annat är han vår frälsare. Förlorar vi det glada budskapet om Guds frälsningsverk genom Kristus bland alla goda levnadsregler är vår förkunnelse värdelös, ja, rent av farlig, om vi ska tro som Luther.
Jag anser att kristna bibelläsare och predikanter i detta avseende har mycket att lära av Luther. Kristus är skriftens kärna och stjärna. Hela Bibeln handlar om honom. Vi behöver ha en kristocentrisk bibelsyn.
Tar vi detta på allvar behöver vi tänka om i vissa frågor, jag vill lyfta fram två. För det första behöver vi använda oss av en hermeneutisk metod som hjälper oss att se Kristus i texterna – en kristocentrisk metod. På landets alla institutioner för teologisk bildning undervisas och tillämpas allehanda historisk-kritiska eller historisk-grammatiska metoder. Dessa hjälper oss att läsa en enskild text i sitt historiska och litterära sammanhang. Det är i regel goda verktyg som hjälper oss att dra kvalificerade slutsatser om vad texten betydde för de ursprungliga åhörarna vid en given tidpunkt. Det är gott och väl om vi endast närmar oss texterna i filologiska eller exegetiska syften, vilket har sin plats. Men om vi utgår från att Bibeln är en sammanhängande frälsningshistoria med Kristus som kärna och stjärna ger dessa metodologier mycket lite hjälp för oss att göra rättvisa åt texten, särskilt inte som de gör det grundläggande antagandet att texten inte kan betyda något annat för oss i dag än för de ursprungliga åhörarna.
Om våra församlingar, bibelskolor och teologiska utbildningar är intresserade av att utbilda kunniga kristna bibelläsare och predikanter behöver man infoga en kristocentrisk hermeneutisk metodologi i sin kursplan. Det är inget nytt jag förespråkar, detta har kristna förkunnare sysslat med alltsedan den första församlingens tid.
Problemet är bara att när den kristna exegetiken blivit en modern akademisk disciplin har den förlorat sina kristna särdrag. Man har i bästa fall valt att behålla sin kristna bibelsyn (att Kristus är skriftens kärna) och tvingat den in i en metodologi som utesluter kristocentriska läsningar.
För det andra måste en kristocentrisk bibelsyn inte bara resultera i en kristocentrisk hermeneutisk metod utan även, givetvis, kristocentriska läsningar. Alltför ofta hör jag moralistiska predikningar som inte förkunnar Kristus. Till exempel målas den dramatiska berättelsen om David och Goliat upp framför våra ögon (1 Sam 17), och vi uppmanas exempelvis att ta fasta på Davids mod. Lärdomen formuleras i stil med ”David trotsade sina rädslor och besegrade jätten Goliat. Vilka rädslor behöver du trotsa? Vilka är dina jättar?” Detta budskap kan säkert fungera som pep-talk i vilket sammanhang som helst, men det bär ingen kristen signifikans. Det förkunnar inte Kristus. I stället bör vi i samma berättelse fästa blicken på den späda pojke som i all ringhet klev fram inför ondskans skrämmande makter och kämpade för den fega arméns seger och frihet. ”Precis som David i tvekampen mot Goliat vann seger åt sitt folk har Kristus – den större David – vunnit seger. Du är inte David i berättelsen, du är en av de fega soldaterna som inte vågade träda fram utan behövde en förkämpe. Nå, du har fått en, trots din feghet.”
Jag är övertygad om att en kristen predikan, för att få kallas kristen, förkunnar Kristus. Det börjar med en kristocentrisk bibelsyn som vi ser bland annat hos Luther och fortsätter med en kristocentrisk hermeneutik.
Johnny Lithell, Föreståndare, Göteborgs Baptistförsamling Tabernaklet
