Svar direkt: De blundar för historiska problem

När företrädarna för Reformationsbibeln åberopar att "majoritetstexten" skulle ha stöd i tidiga papyrus eller i gammallatinsk eller syrisk översättning, bygger detta på en olycklig sammanblandning av begreppen "läsart" och "texttyp". "Majoritetstexten" finner stöd i tidiga papyrus i enstaka varianter ("läsarter") men inte som texttyp sett.Mönstret som helhet är att "majoritetstexten" är en utvidgad text som saknar motsvarighet i såväl papyrus, översättningar och citat från kyrkofäder före 300-talets slut. Den stora merparten av de handskrifter som stöder "majoritetstexten" är från 800-talet och senare. Att i detta läge hävda att anledningen till att "majoritetstexten" inte finns företrädd bland de äldsta handskrifterna på grund av att dessa "nöttes ut" är att argumentera utifrån tystnad."Majoritetstexten" är för övrigt en mycket godtycklig beteckning. På vissa ställen är den bysantinska texten delad. Att säga att Reformationsbibelns "grundtext" är originaltexten är därför ennaiv generalisering, till och med om man favoriserar den bysantinska texten. Man måste rekonstruera en text snarare än att räkna antalet handskrifter. Antalet avkomlingar av en korrupt text är tämligen ointressant.