Är det Irans Berlinmur som nu faller?

Kanske bevittnar vi just nu Irans motsvarighet till Berlinmurens fall. Det iranska folket har gång på gång, modigt och uthålligt, rest sig mot den islamiska totalitära regimen. Protesterna kommer från alla samhällsskikt, kvinnor, ungdomar, arbetare, studenter samt etniska och religiösa minoriteter. Ett folk ropar på frihet. Nu är det omvärldens ansvar att svara.

Trots decennier av förtryck ser vi i dag något anmärkningsvärt. Allt fler iranier vänder sig bort från den påtvingade statsideologin och söker sig till tro, hopp och andlig frihet. Kristendomen växer i det tysta i Iran. Människor kommer till tro på Jesus, ofta med stora personliga risker. Samtidigt har judar levt i Iran i över 2 500 år.

I ett framtida fritt Iran måste kristna och judar inte bara tolereras, de måste erkännas som fullvärdiga medborgare med samma rättigheter, skydd och frihet som alla andra. Religionsfrihet är inte ett hot mot Iran, utan en grund för fred, försoning och samexistens.

Nu måste EU visa handlingskraft. Det räcker inte längre med ord eller symboliska markeringar. EU bör:

• utvidga sanktionerna till att omfatta alla ansvariga för grova och systematiska människorättsbrott, inklusive den högsta politiska och religiösa ledningen.

• terrorstämpla Islamiska revolutionsgardet (IRGC), i linje med Europaparlamentets upprepade krav.

• aktivt bidra till internetåtkomst för det iranska folket som ständigt tystas genom censur och nedstängningar.

Irans framtid kan inte byggas på förnekande av landets mångfald. Ett demokratiskt Iran måste erkänna sina nationella, etniska och religiösa grupper, kurder, azarer, balucher, araber och andra, samt kristna, judar och andra trosgemenskaper. Detta är avgörande för långsiktig stabilitet.

Kurderna i iranska Kurdistan är ett tydligt exempel. De har etablerade politiska partier och lång erfarenhet av kamp mot både islamism och diktatur. Deras strävan efter demokrati och goda relationer med EU, USA och Israel får inte ignoreras.

Den avgörande frågan är inte vem som ska styra Iran, utan hur. Erfarenheter visar att ett demokratiskt, parlamentariskt och federalt system, med maktdelning och skydd för minoriteter, är den mest realistiska vägen framåt. Irans framtid kan inte byggas kring en ny stark man, en diktator eller en kung.

Kronprinsen av Iran har utlovat religionsfrihet om han får makten

Sverige och EU bör nu ta initiativ till en inkluderande dialog genom att samla den iranska oppositionen i exil. Ett konkret steg vore att verka för ett parlament i exil, där Irans framtid kan formas gemensamt.

Ett fritt och demokratiskt Iran, där kristna, judar och muslimer lever sida vid sida, skulle vara en stabiliserande kraft i Mellanöstern och av stor betydelse för EU, Sverige och världens säkerhet.