Vad ska vi egentligen göra med ungas spirande missionsiver?

Det är spännande tider i Guds rike. Också här i Sverige. När vi för ett år sedan stod på tröskeln till 2025 gjorde vi det med förutsägelser om att Jesus skulle bli en influencer i den unga generationen. Med facit i hand kan vi se att Gud verkligen har rört vid ett betydande antal ungdomar i vårt land.

Och detta gäller inte bara Sverige. I stora delar av norra och centrala Europa dyker människor upp i kyrkan – inte minst i formen av unga killar – som tidigare knappt har satt sin fot där. I Storbritannien talar man om ”den tysta väckelsen”.

Två mötesplatser som under förra året involverade flera av SEMAs medlemsorganisationer var de båda endagarskonferenserna Engage i Nässjö och The Send i Partille. Den förra av dessa samlade närmare 600 tonåringar och unga vuxna och fokuserade på mission i allmänhet och onådda folk i synnerhet. Den senare samlade hela 3 500 deltagare, och även där var missionsuppdraget centralt. En av dagens starkaste händelser var när tusentals ungdomar tog av sig sina skor som en överlåtelsehandling till Jesus, och med Jesaja utropade: Här är jag, sänd mig!

För oss som missionsorganisationer är förstås det här glädjande. Men samtidigt finns det något allvarligt, och faktiskt också förpliktigande, i det som sker med våra ungdomar. För vad ska vi egentligen göra med denna spirande missionsiver? Hur ska den kanaliseras? Frågan kan låta provocerande, men sanningen är ju att antalet missionärer som sänds ut från Sverige är på historiskt låga nivåer. Går det över huvud taget att vända kurvorna?

Vi är väl medvetna om argumenten mot att utöka den ”klassiska” missionen. Rent ekonomiskt är det ofta mer effektivt att stötta de kyrkor och skördearbetare som redan finns på plats. Å andra sidan kan ingen kyrka lägga ut missionsuppdraget på entreprenad. Det skulle innebära olydnad för Jesu ord! Dessutom anser vi att dagens missionssatsningar i första hand ska riktas till länder och områden där det helt eller delvis saknas lokala kristna.

Och så har vi som sagt de människor som Herren verkar kalla till internationell missionstjänst. Nu, 2026. Vad tror vi att Gud vill att vi ska göra med dem? Det här är en fråga som bränner till i oss. Vi är nu inne på 2000-talets andra kvartal. Hur ska missionen se ut under den kommande 25-årsperioden? Vi tror inte att det är tid att växla ned. Om något borde det vara en tid att växla upp!

I evangelierna läser vi att Jesus vid några tillfällen sänder ut sina lärjungar två och två för lite kortare missionskampanjer. Ofta kommer de hem förvandlade, med en ny glöd för att utbreda Guds rike även på hemmaplan (se Luk 10:17). Den här typen av teamsatsningar tror vi är avgörande för att ta tillvara inte minst den unga generationens missionsengagemang. Faktum är att vi tror att det kan vara välgörande även för många äldre.

Premiär för konferensen The Send i Sverige: ”Unga generationen är vår framtid”

För det långsiktiga missionsarbetet finns det dock flera utmaningar som behöver tas med i beräkningarna. En av de viktigaste vägarna framåt tror vi är företagande och olika former av tältmakarmission – inklusive att åka iväg som student eller doktorand. På ställen där det är ”omöjligt” att få visum för traditionellt missionsarbete, tar man ofta  med öppna armar emot människor som utvecklar det lokala näringslivet. Många som upplever en missionskallelse skulle därför kunna tjäna Gud även på detta sätt, och då bidra med både andligt och materiellt stöd till de människor som de är utsända till.

Även teknikutvecklingen öppnar i nuläget för en mängd olika möjligheter på missionens område. Artificiell Intelligens (AI) är i full färd att revolutionera alltifrån bibelöversättning till digital evangelisation. Kanske är tekniknördarna några av framtidens viktigaste missionärer?

”De sex första kapitlen i Daniels bok är så sjukt feta berättelser”

Vi som skriver detta sitter inte inne med alla svar på de frågor som vi lyfter. Men vi tror att Sveriges arv av mission och pionjäranda är fortsatt relevant. Och vi ser en ung generation som trycker på, som vi som är äldre har ett ansvar både för att uppmuntra och praktiskt mobilisera.

Låt oss alla – missionsorganisationer, kyrkosamfund och sändande församlingar – hjälpas åt att finna vägar för hur detta tryck ska kunna omvandlas till handling. Om det är Herren som manar på, får vi ju lita på att han också har en plan för hur en ny våg av missionärer ska kunna sändas över vår värld.

Svenska evangeliska missionsalliansen (SEMA):

Tobias Almhill (To All Mission)

Magnus Alphonce (Ljus i öster)

Jonas Andersson (Gå ut mission)

Mikael Boman (Svensk pionjärmission)

Anders Carlsson (YWAM)

David Duveskog (Trosgnistan)

Olof Edsinger (Svenska evangeliska alliansen)

Lennart Eriksson (Tältmissionen)

Mattias Hallkvist (Institutet för bibelöversättning)

Gabriel Hammar (OM)

Carl-Henrik Karlsson (Källan)

Mika Kosonen (Simply Mobilizing)

Jonny Martinsson (All Nations)

Marcus Ringbäck (Life Mission)

Daniel Ringdahl (ELM)

PerHenrick Sandahl (Frontiers)

Martin Stridhammar (Norea)

Marcus Sundkvist (Harvest Ready)

Mats-Jan Söderberg (Folk&Språk)

Ingela Tauson (Reach Beyond)

Per och Abbi Åkvist (Joshua Campaign)