Kyrkan kan gå i täten för att bygga en barn- och familjevänlig kultur

Magnus Lagergren har uppmärksammat vår artikel inför Livets söndag tredje advent. Vi gläder oss över att han till stor del instämmer i vår huvudpoäng: vi behöver bygga en samhällsgemenskap där livet kan blomstra. Han menar dock att vi reducerar denna komplexa fråga till endast ett moraliskt verktyg, men han går då tyvärr själv i samma fälla och läser vår text alltför enögt.

Den poäng vi ville lyfta på Livets söndag är just den som Lagergren själv visionerar om: att på olika sätt skapa en miljö som uppmuntrar människor att värna människolivet och bilda familj. Men i stället för att bygga på denna samsyn lägger han utan grund på oss omdömen som ”moralpanik” och ”tvång”. Vi beklagar att han tar till ett sådant tonläge i stället för att bygga på den bas där vi egentligen borde vara överens.

Ja, vi är tveklöst kritiska till årets två statliga utredningar om abort i grundlagen och införande av hemaborter. Men detta är inte att skapa en ”skuldens jordmån”, som Lagergren skriver. Det är en väl övervägd kritik av den idé som rotat sig i vår kultur och som politiken nu vill bygga in i lag: att individers livsutmaningar löses genom att avsluta ofödda människoliv. För helhetsbilden bör också noteras att majoriteten av aborterna i Sverige inte sker bland utsatta unga, utan bland kvinnor över 30, varav en stor del befinner sig i stabila relationer.

Vårt fokus ligger inte heller bara på befolkningsfrågan eller abortlagen. De fallande födelsetalen är bara en aspekt av materialismens förmåga att motverka en familjevänlig och livsvänlig kultur. Lagergren har däremot fel när han skriver att abortlagstiftning inte har koppling till nativitet. Här finns en rad exempel, framför allt från det kommunistiska öst, men även från det demokratiska väst.

Men en långsiktigt hållbar strategi för att vända födelsetalen handlar självfallet om fler faktorer än bara abortlagar. Som vi skriver i vår artikel handlar det om att vända vår tids radikala individualism till en kultur där gemenskap och kärlek står i fokus och där människor frivilligt väljer föräldraskap. Vi önskar en bred palett av politiska och kulturella förändringar som tillsammans samverkar till att stärka ett mer familjevänligt och livsvänligt synsätt hos samhället och dess invånare.

”Inget barn ska behöva känna sig så övergivet som jag gjorde”

Vi behöver komma bort från idén där självet och karriären utgör livets mening, och i stället odla tanken på barn som en välsignelse, både för den enskilda familjen och samhällskroppen i stort. Som kristna borde vi stödja varandra i denna vision. Om kyrkan kan gå i täten för att bygga en barn- och familjevänlig kultur, kan vi vara förebilder som inspirerar även samhället i övrigt.

För undertecknarna av artikeln inför Livets söndag:

Per Ewert, Claphaminstitutet

Olof Edsinger, Svenska evangeliska alliansen

Brita Storlund, Människovärde

Benedicta Lindberg, Respekt