Debatt
Välfärden måste prioriteras
Frågan för oss kristna är inte om vi ska visa solidaritet – det är givet – utan hur vi ska göra det, skriver Lars F Eklund.
När det handlar om vägen in i Sverige så är det en fråga om etik och SKR agerar, men inte vad som händer sedan, skriver Lars F Eklund. Bild från när juluppropet överlämnades till migrationsminister Morgan Johansson (S) 2017.
Natanael Johansson
I en replik (Dagen 30 augusti) på min artikel om Sveriges Kristna Råd och migrationen (Dagen 23 augusti) svarar SKR:s generalsekreterare Karin Wiborn att när människor som varit långt borta kommer nära, så finns det ett medmänskligt ansvar och de skall bemötas värdigt och humant. Jag delar den uppfattningen. Jag anser dessutom att de som varit – och är – oss nära hela tiden också ska behandlas värdigt och humant, och att vårt ansvar för dem ofta är större, på grund av de relationer vi har till dem. (jmf Katolska kyrkans katekes, nr 2197–2200 och 2235–2241 samt St Thomas av Aquino: Summa Theologiae II-II q. 26 och 31). Det är i insikten om detta som jag tycker att SKR brister. Eller verkar brista.
