Institutet för pentekostala studier (IPS) har lagt fram en rapport beställd av Pingstsamfundet/Pingst ffs om barn- och familjeteologin inom Pingströrelsen.
Inom Pingst predikade vi förr att barnen tillhör Gud/Jesus fram till att egna beslut om tro och dop kan fattas, och som en följd av dopet blir de inlemmade i församlingen och välkomnade till Herrens bord. Utifrån nyhetsartikeln i Dagen (3 okt) konstaterar jag att det inte längre är läromässigt tillräckligt, utan att det nu måste till en annan/mer genomarbetad ”teologi” om barns tro och bekännelse av tron genom dop.
Tidigare pingstförsamlingars stadgar hade vanligtvis följande ordalydelse kring tro och dop: ”Enligt Nya testamentets lära”. Bibelstudier förväntades och bibelstudier hölls i ämnet gång på gång. Det fanns ingen tvekan hos mig och mina syskon om vad som gällde när vi växte upp hos våra ”pingstföräldrar”. Vid åtta års ålder bad jag om förbön till frälsning och som nioåring lät jag döpa mig. Båda handlingarna föregicks av heliga beslut i mitt hjärta. Att jag fick vänta till efter dopet på att bli medlem i församlingen, samt få del av brödet och vinet, kändes naturligt efter Guds ord.
I nyhetsartikeln kallar Ulrik Josefsson, utbildningsföreståndaren på Akademi för ledarskap och teologi (ALT), dylikt för ”klantigt hanterande”. Visst, alla barn som undervisades i söndagsskolor och möten, inte ens om deras föräldrar var pingstvänner, gick vidare till dop efter att de bekänt tro. Och det är sant att det bland dem som döptes som unga, var det flera som av olika anledningar kom i tvivel, slutade att vara med i gemenskapen, ägnade sig åt annat, blev uteslutna. Men vi var åtta som döptes januari 1955, och vi fem som är i livet, har kvar livet i Gud.
Om Pingstsamfundet nu menar sig lösa problemet med – å ena sidan det ”baptistiska arvet” som säger att barnen tillhör Gud och före en viss ålder inte behöver döpas, å andra sidan ”väckelsearvet” som kräver personlig avgörelse – genom att barnen i stället ansluts till församlingen utan tro och dop, då har väl ett nytt ”teologiskt” problem uppstått. Hur länge kan ett odöpt barn, en odöpt ungdom, en odöpt vuxen vara kvar som medlem i en pingstförsamling? Risken är uppenbar då, om detta införs i Pingst, att önskan om spädbarnsdop (begjutning) snart blir aktuell, för i och med det vore ju de nämnda ”teologiska problemen” lösta. Alla är med – alltid. Ingen är utanför – aldrig.
