”Någon måste ha förtalat Märta Stenevi …” Ja, den berömda inledningen av Kafkas ”Processen” stämmer exakt på hur det förra MP-språkröret beskriver sin Golgatavandring från anklagelser till avgång i nya boken ”Andas. Överlev.”
I korta drag: Den 4 oktober 2023 publicerar DN ett avslöjande med rubriken ”Internt larm inifrån Miljöpartiet: ‘Toxisk toppstyrning’”. Den toxiska är språkröret Märta Stenevi. I ett mejl till MP:s valberedning, strax före partikongressen, beskrivs hur tjänstemän nära Stenevi har en ”ohållbar arbetssituation” och utsätts för ”stort lidande”.
Senare kommer en arbetsmiljöutredning visa att personer i Stenevis närhet upplevt bland annat dålig konflikthantering, otydligt ledarskap och att språkröret inte tar till sig kritik.
”De flesta” tillfrågade tyckte att hon borde avgå.
Varför? Hur många var de? Kunde partiet lösa ledarskapsproblemen på andra sätt? Hur skulle hon kunna bli en bättre ledare?
Säg det. Den där utredningen finns inte på papper. Stenevi har aldrig fått se den, bara hört den refererad. Ett pekfinger visade tydligt på dörren, men hon vet inte vems, eller om det fanns någon annan väg att gå. Någon måste, helt enkelt, ha förtalat Märta Stenevi.
Sa du ett förfluget ord? Skrev ett olämpligt skämt? Flirtade med fel person? Det kunde vara mer än nog för att du skulle hängas ut i sociala medier, fästas vid en offentlig skampåle, jagas bort från jobb och vänkrets – utan möjlighet till försvar, utan chans till försoning.
— Erik Helmerson
Vi ska först som sist slå fast att ”Andas. Överlev.” är en partsinlaga. Kanske kommer några av dem som upplevt henne som så usel äntligen att träda fram och öppet stå för sin bild. Men för läsaren framstår det tydligt som att Stenevi under 2023 och 2024 omringades av en osynlig bisvärm som stack henne från alla håll utan att hon hade möjlighet att vare sig fly eller fäkta.
Har vi sett det förut?
Det ligger en ironi i att Märta Stenevi med självdistans kallar sig ”woke-toka”. I hennes värld, skriver hon på Instagram, står begreppet woke för jämställdhet, jämlikhet, antirasism och hbtq-rättigheter.
Men wokevågen som svepte över västvärlden för tio år sedan var betydligt mer än så. Det offentliga stammandet och cancelkulturen var nyckelföreteelser. Sa du ett förfluget ord? Skrev ett olämpligt skämt? Flirtade med fel person? Det kunde vara mer än nog för att du skulle hängas ut i sociala medier, fästas vid en offentlig skampåle, jagas bort från jobb och vänkrets – utan möjlighet till försvar, utan chans till försoning.
[ Märta Stenevi avgår som språkrör för Miljöpartiet ]
”Det finns inte så mycket nåd i vårt samhälle”, som statsvetaren Katarina Barrling nyligen sa till Dagen. ”Vi säger ofta att man måste våga göra misstag, men när någon gör ett misstag visas den personen väldigt lite förståelse.”
Det var exakt vad som ofta kunde konstateras under Metoo-vågen. Det spelade ingen roll om de anklagade medgav sina handlingar, uttryckte ånger, bad om ursäkt – vägen tillbaka var stängd. Även om offren skulle förlåta var gärningsmännen inlåsta i omgivningens fördömanden.
Tänka sig att just de gröna, som mer än något annat parti förknippas med wokevärderingarna, nu anklagas för att vara en genomrutten arbetsplats där det räcker med anonyma anklagelser, och en utredning som inte ens tycks vara fäst på papper, för att en medarbetare ska stämplas som spetälsk, bemötas med isande tystnad och stötas bort. Tänka sig att just Märta Stenevi, ”woke-tokan”, skulle kallas toxisk (typiskt woke-ord) och beordras att ”bara lyssna och ta emot” när anklagelserna kom eftersom hon hade ”en maktposition” (typisk woke-inställning).
Det inträffade är inte på något sätt rätt åt Märta Stenevi. Däremot hoppas jag att hennes starka bok blir ett steg på vägen till ett samhälle där ingen döms ohörd, ingen ”skammas ut” och där det alltid finns möjlighet till försoning och nåd.
