Observera att denna debattartikeln publicerades
25 oktober 2013.
En predikant som förnekar Jesus försoningsgärning på korset, Guds allmakt liksom behovet av frälsning och omvändelse släpps normalt sett inte fram i predikstolen. I Equmeniakyrkan blir man utsedd till kyrkoledare i stället. Vi ser med sorg och smärta en väckelsetradition som har tappat den evangeliska tråden.
Sofia Camnerin är biträdande kyrkoledare för Equmeniakyrkan med teologisk betoning. Hennes befrielsefeministiska utgångspunkter beskrivs utförligt i boken ”Försoning behövs” (Camnerin och Fritzon 2012) som är en obehaglig läsning vad gäller Camnerin. Ett litet axplock:
Gud är inte allsmäktig. Guds goda skapelse inbegriper från början konflikter och lidande enligt Guds vilja.
Syndafallet har inte inträffat utan är ett begrepp skapat av vår bristande förståelse.
Alla är inte syndare utan vissa är bara utsatta för synd och därmed oskyldiga.
Vi lever under ”arvsnåden” då människan är förenad med Gud från skapelsen till evig tid.
Jesus behövde inte dö på korset för vår synd. Denna uppfattning behöver i stället kraftfullt avvisas eftersom den leder till ökat lidande för förtryckta människor.
”Det allvarligaste med korsteologier är sammanblandningar av våld och helighet som uppstår när människor lär sig att Fadern är god och kärleksfull samtidigt som denne Fader sänder sin son, oskyldig och lydig till döden.”
Guds ord finns i Bibeln men uppenbarelsen pågår. Bibeln behöver ”rättas” av natur- och religionsvetenskapliga upptäckter och ställas under etiska kriterier för att ta bort opassande budskap.
Bibeln undervisar om Jesu försoningsgärning i utläggningar om till exempel ”offerlamm”, ”ställföreträdarskap” och ”lösesummor”. Detta är dock bara ”metaforer”, en slags ”förpackningar” att föra ut det egentliga budskapet att Gud vill befria oss. De gamla metaforerna är ofta direkt skadliga och bör bytas ut eftersom de ger en felaktig Gudsbild.
Schematiskt kan Camnerins tolkningsmodell ställas upp så här (vårt exempel):
A) Utsaga: Gud har låtit Jesu blod bli ett försoningsoffer för dem som tror. (Romarbrevet 3:25)
B) Etiska kriterier: En god Gud kan inte kräva försoningsoffer och bara göra vissa rättfärdiga.
C) Slutsats: Jesu blod var inte ett försoningsoffer utan är bara en metafor för att Gud vill befria oss. Gud ger en ovillkorlig rättfärdighet till alla människor.
Listan kan göras betydligt längre. Det allvarliga är naturligtvis vad detta säger om Equmeniakyrkan. Varför välja en sådan teolog till kyrkoledare? Inte var hon okänd av dem som föreslog henne. Hennes texter i samfundets förarbeten skapade starka reaktioner.
Svaret är naturligtvis att Camnerin har gensvar på ledande nivå. För många handlar kyrkobildningen om att slå ihop tre gamla samfund. Men här finns också starka krafter som vill tona ned Jesusorden, städa ut dammiga tolkningsmönster och producera ny teologi för det moderna samhället.
Det verkar också finnas ett starkt behov att legitimera otron hos sig själv och andra genom att skapa utrymme för grova avvikelser i lära och liv. Parollerna om att ”allt skall få plats” är för vissa bara en del av den stora förvandlingen av teologisk grundsyn. Följaktligen kräver Camnerin företräde för sitt eget synsätt.
Den breda vägens ”allt skall med” är närmast motsatsen till kristet lärjungaskap. Genom valet av ledare och deras bekännelser visar ett samfund sin kurs. I Galaterbrevet 1:6 skriver Paulus, ”Jag är förvånad över att ni så hastigt avfaller från honom som har kallat er genom Kristi nåd och vänder er till ett annat evangelium”.
Är Equmeniakyrkans församlingar beredda att låta ledarskapet präglas av Camnerins obibliska teologi? Om inte vill vi uppmana alla församlingar som trots egen ofullkomlighet vill leva i trofasthet mot Jesu ord, i lärjungaskap och efterföljelse att noga ompröva vilket skeende man är en del av.
Thomas Forslin, Claes-Göran Bergstrand och Lars-Göran Berg
Nätverket för klassisk baptism och kristen tro
