Efter söndagskvällens partiledardebatt i SVT är det inte kriminaliteten, inte klimatet, inte friskolorna som fyller spalterna. Det är analyser kring Per Bolunds användande av “blåbrun” för att beskriva samarbetet mellan M, KD och L och SD.
Rödgrön röra eller sjuklövern. Etiketterande är inget nytt. Å ena sidan finns det ett behov av att rent sakligt kunna benämna samarbeten mellan partier – som det självvalda “alliansen” – men också att, gärna nedlåtande, omtala politiska meningsmotståndare.
Vad sägs om det hederliga: bemöta usla argument med goda?
— Frida Park
[ Elisabeth Sandlund: Signalpolitik i ny tappning öppnar skrämmande perspektiv ]
MP:s Märta Stenevi mötte starka protester i en riksdagsdebatt med Ebba Busch (KD) när hon använde “blåbrun”. Busch då och Åkesson nu reagerar båda kraftigt. När Per Bolund (MP) använde begreppet i SVT röt SD:s partiledare: “Vem är brun”, och fortsatte: “kallar du mig för nazist”.
Även om “blåbrun” fanns med i nyordlistan redan 2014 med förklaringen “samarbete mellan traditionella högerpartier och främlingsfientliga, högerextrema eller högerpopulistiska krafter”, säger Språkrådet till Aftonbladet att det troligen inte hade kommit med i dag eftersom syftet är nedsättande. “Brun” syftar på nazism.
MP:s syfte med att kalla samarbetet högerut för “blåbrun” är inte att hitta en färgglad, saklig omskrivning. De önskar naturligtvis poängtera SD:s människosyn och rötter, som utan tvekan är minst sagt problematiska, som Dagen skrivit om många gånger. Men MP bör även fråga sig om strategin är framgångsrik. Snarare har SD:s väljarstöd ökat i takt med att offerkoftan vuxit medan MP ligger under riksdagsspärren. Vad sägs om det hederliga: bemöta usla argument med goda?
[ Därför stannar flyktingvänliga kristdemokrater i partiet ]
