Låt oss välja hoppet denna glädjens och fredens dag för Mellanöstern 

Den 13 oktober 2025 var en historisk glädjedag. Under morgonen kom rapporterna in från israeliska medier: gisslan började släppas från sin fångenskap hos terrorgruppen Hamas. 

Erik Helmerson

Ledarskribent på Dagen

På det så kallade Gisslantorget i Tel Aviv hade tiotusentals människor samlats, och när nyheten kom om att de första i gisslan var fria utbröt stort jubel. Gruppen som fortfarande hållits av Hamas består av 48 människor. Vid tiotiden på morgonen var samtliga 20 levande gisslan släppta, enligt internationella medier.

Samtidigt började också palestinska fångar släppas ur israeliska fängelser och häkten. Det handlar om cirka 2 000 fångar, varav flera var dömda till livstidsstraff.

Donald Trump, arkitekten bakom det fredsavtal som säkrade gisslans frisläppande, landade på måndagen landa först i Israel och skulle därpå vidare till Egypten för att medverka när avtalet skrevs under. Han har deklarerat att ”kriget är över”. Något som talar för att det faktiskt blir så är den stora mängd personlig prestige Trump har investerat i freden. 

Till israelisk radio sa Danny Miran, pappa till kidnappade Omri Miran:

”Det här är en av de vackraste dagarna i mitt liv”.

En annan jubeldag inföll för 32 år sedan. Den 13 september 1993 undertecknades det avtal som i dag kallas Oslo I i Washington av Yassir Arafat från palestinska PLO och Israels premiärminister Yitzhak Rabin. Som en sol över ceremonin kretsade USA:s president Bill Clinton.

Osloavtalet gav palestinierna begränsat självstyre på Västbanken och i Gaza. Samtidigt erkände PLO formellt Israels rätt att existera inom säkra gränser. Inom fem år skulle avtal om Jerusalem, Västbanken och Gaza stå klara. Ockuperade områden skulle överlämnas. 

Men avtalet sköts och sprängdes sönder av dem som ville allt utom fred. Terrorgrupper som Hamas och Islamiska jihad spred död och skräck bland israeliska civila. 1995 mördades Rabin av Yigal Amir, en israelisk högerextremist. Oslo I var historia och kriget och hatet fick nytt spelrum.

Erik Helmerson: Därför är Donald Trumps plan Mellanösterns bästa chans för fred

Det är tungt att tvingas påminna om detta en dag då ett nytt fredsavtal ska skrivas under, mellan Israel och Hamas. Men vi måste minnas att freden än i dag har så många fiender, troligen fler än för trettio år sedan. Det finns många nya Yigal Amir, varken Hamas eller Islamiska jihad har ännu förpassats till historiens kökkenmödding. Hur ska extremisterna på båda sidor kunna tyglas från att spränga även detta avtal i småbitar?

Det började inte lysande. I helgen utbröt nya strider på Gaza. Än en gång tvingades palestinier fly undan kulor, men denna gång kom de, som så ofta förr, från andra palestinier. Omedelbart sedan fredsavtalet trätt i kraft kom beväpnade Hamassoldater ut på gatorna där de drabbade samman med lokala klaner. Enligt BBC handlade det om 7 000 Hamasmän, både i civila kläder och uniform, som fått i uppgift att ”rensa” Gaza från brottslingar och ”kollaboratörer” med Israel. Det är inga goda nyheter för fredsprocessen. Ännu är det mycket oklart om det verkligen går att förmå Hamas att ge upp såväl den väpnade kampen som vapnen i sig.

Men kanske ska vi ändå välja hoppet. Mellanöstern är betydligt närmare försoning i dag än för en månad sedan. Tunga aktörer – USA, arabvärlden, Turkiet – håller press på båda sidor. Arabländerna ska backa uppbyggandet av Gaza med stora summor. Israels tidigare dödsfiender i Iran, Syrien och Libyen är kraftigt vingklippta. Det finns en långsiktig plan för en fri palestinsk stat och för ett Israel som äntligen får frid från den ständiga terrorn.

Parlamentsledamoten Vladimir Beliak från det liberala partiet Yesh Atid talade enligt Times of Israel om ”en ny början och ett förändrat israeliskt samhälle”. Han hoppades också på ”ett annorlunda styre på Gazaremsan, som inte är Hamas, vilket också kommer att bryta väg för normalisering och, framför allt, låta oss fokusera på de inre problemen i staten Israel.”

I Sverige skrev ärkebiskop Martin Modéus på måndagen en särskild bön för Israel och Palestina, med orden: 

Gud, tack för tecken på hopp i Gaza. Vi tackar dig för fredens början. Vi ber för fredens fortsättning.

Och kanske blir det ändå verklighet, det som vi bett för sedan den 7 oktober 2023 och i veckor, månader, årtionden. Kanske kan freden få en chans. Kanske får vi se det som Jesaja beskriver med en hoppets urscen: ”Nu gör jag något nytt. Det spirar redan, märker ni det inte?” 

 Ursprungstexten publicerades den 9/10 och har uppdaterats.

Frida Park: Israel och Gaza behöver mer än ensidiga klockringningar