Ledare
Nej Carlson, vi tågpendlare är inte naiva – vi är luttrade
Frida Park: Men på en punkt har jag varit otydlig.
Andreas Carlson håller presskonferens i riksdagen tillsammans med Ebba Busch.
Jessica Gow/TT/TT NYHETSBYRÅN
Det här är en ledare i tidningen Dagen. Ledarsidan är partipolitiskt obunden på kristen grund.
Ministern menar att jag rycker ett citat om att ”alla måste ta sitt ansvar” ur sitt sammanhang. Nu är det ju en fras som upprepas återkommande i DN-intervjun med Andreas Carlson (9/9). Dessutom säger infrastrukturministern bland annat: ”Ingen kan vara nöjd med läget i dag”. Nej, verkligen inte. Åtminstone om detta är vi överens.
Andreas Carlson tycker att min text om att tågkrisen gör att jag tvingas sluta på mitt jobb är osaklig och inte i enlighet med fakta. Och ändå verkar vi vara rörande eniga om att det är rena sakupplysningar att mycket mer hade kunnat göras.
Ministern får ursäkta om det finns en bristande tilltro till politikers löften.
I en och samma DN-intervju, den som fick mig att andas djupt, vägrar till exempel infrastrukturministern att svara på upprepade frågor om varför han inte lyssnat på utredarens förslag om att regeringen behöver ta ett större samlat ansvar för tågen. Förtjänar inte väljarna, och vi som drabbats hårt av tågkrisen, klara besked om varför detta inte blivit verklighet, trots krisens dignitet? Carlsons svar – ”samverkan har stärkts de senaste åren” och ”jag är inte nöjd med samordningen och samverkan” – kan knappast anklagas för att vara ett under av tydlighet.
På en punkt har dock jag varit otydlig. Tågkrisen tvingar mig visserligen att sluta som opinionsredaktör. Men jag har i dagsläget inga planer på att sluta skriva ledartexter i Dagen, på distans och oberoende av SJ:s dagsform. Det finns alltså goda möjligheter att jag även framöver kan återkomma för att granska hur infrastrukturministern lever upp till sina fagra löften om rekordmånga åtgärder och om problemfria tågresor om 25 år (och nej, det är inte särskilt trösterikt för dagens pendlare).
I så många år har politiker kommit och gått, Rödgröna eller Alliansen oavsett, utan att vi tågpassagerare sett tillräckliga förändringar. I så många år har vi som är beroende av järnvägen för att kunna utföra vårt arbete (och vi är många) hört hur politiker lovat runt och hållit tunt.
Och ändå sitter vi här, i stort behov av toalett, utan uppkoppling, utan bistro, fast i de djupa bergslagsskogarna, så att vi tvingas ställa in alla åtaganden. Ministern får ursäkta om det finns en bristande tilltro till politikers löften, särskilt när de (som alltid) åtföljs av att allt är förra regeringens fel. Vi är verkligen inte naiva. Snarare hårt luttrade.
