Ledare
Det var länge sedan man kunde säga ”aldrig mer” om judehatet
Erik Helmerson: Antisemitismen ligger som ett tungt ok även över Sverige.
Offren för terrorattacken hedras i Berlin.
Lilli Förter
Det här är en ledare i tidningen Dagen. Ledarsidan är partipolitiskt obunden på kristen grund.
I veckan högtidlighölls tvåårsdagen efter Hamas terrorattack mot Israel den 7 oktober, med många empatiska kommentarer. Det är viktigt att ha en skarp blick på Israels krigföring, att betona vikten att hålla sig till krigets lagar, att släppa in nödhjälp till Gazas folk och att få ett slut på kriget.
Men den som i dag kritiserar Israel måste förstå att allt som skett efter den 7 oktober i någon mån är en respons på den oerhörda, sadistiska grymhet som präglade terrorattacken. Och på den skadeglädje som slog upp som bölder – även i Sverige – så snart som bilderna på attacken pumpades ut på skärmar och tv-rutor.
”Samma eftermiddag firades det”, som Aron Verständig, ordförande i Judiska centralrådet, säger i Dagens stora reportage. ”Många som i dag demonstrerar gör det som en reaktion mot kriget men de som firade den 7 oktober gjorde det långt innan någon markinvasion.”
Och sedan har de kommit slag i slag, bevisen på att antisemitismen ligger som ett tungt ok över såväl Mellanöstern som Europa och Sverige. Inte minst de senaste veckorna.
Antisemitismen produceras och sprids av hela det ideologiska spektrumet.
- I Expressen berättar en rad svenska judar om hur vårt land inte längre känns säkert för dem: ”Ungdomar från skolan skriker ’sharmouta’, hora på arabiska, efter mig. Tre, fyra gånger i veckan.”
- Efter den blodiga attacken i Manchester vittnar brittiska judar i DN om samma sak: ”Efter attacken borde vi verkligen lämna Storbritannien. Jag föddes i Israel, just nu känner jag mig mer rädd här än jag gör där.”
- En ny rapport från Forum för levande historia visar hur ”de senaste årens parallella kriser och krig har lett till en intensifiering av spridningen av antisemitism i digitala miljöer.” Antisemitismen, konstaterar rapporten, ”produceras och sprids av individer på hela det ideologiska spektrumet”.
Det var länge sedan man kunde säga ”aldrig mer” om judehatet. Det är en högst påtaglig realitet inte minst för den lilla gruppen judar i vårt land. Gång på gång måste detta enkla upprepas: Den som håller svenska judar ansvariga för Israels handlingar gör sig skyldig till antisemitism.
