Adventsfirande men inte till varje pris

Det är första advent på söndag. För stora delar av befolkningen i Sverige är det signalen till att det nu är dags att börja komma i julstämning. Inte så få av dem som sällan eller aldrig nöter kyrkbänkarna andra söndagar ser ett besök i kyrkan just vid detta tillfälle som en lämplig inledning. Att till dånande orgel få brista ut i "Bereden väg för Herran" eller någon annan av de klassiska adventspsalmerna ger härliga känslor alldeles oavsett vilken relation man har till den Herre som texten handlar om. I bästa fall öppnar deltagandet också för ett möte med Gud. Rimligen är det varje präst eller pastors önskan att bidra till ett sådant. Men att det skulle vara en oundviklig följd av ett enstaka gudstjänstbesök i traditionens namn är det knappast någon som tänker sig, inte ens när man reser sig under trosbekännelsen eller omfattas av att välsignelsen uttalas över församlingen. Undantaget är barn och ungdomar. Då blir det livsfarligt, då väller beröringsskräcken fram. Ska advent uppmärksammas i skolorna ska det enligt Skolverket ske som "en historisk, traditionell högtid".Inga "religiösa inslag" är tillåtna. Och om uppmärksammandet sker i kyrkan måste skolan styra över innehållet och prästen begränsa sin medverkan till att i egenskap av värd hälsa välkommen.I det läget finns det egentligen bara ett val för kyrkan: avstå! I värdskap ligger i alla andra sammanhang att vara ansvarig för vad som sker vid tillställningen, vare sig det är ett barnkalas, en frackmiddag eller en adventssamling i kyrkan. Sedan ska självfallet värdskapet utövas med ödmjukhet och lyhördhet för vad som lämpar sig för gästerna vid respektive tillfälle. Till ledning och inspiration för den kyrka som ändå vill göra ett försök med en adventssamling i vår tids anda publicerar Dagens ledarsida här en agenda med garanterat ofarligt men stämningsmättat innehåll.