Ovanligt och allvarligt att en hel ledning avgår

Det är smärtsamt att höra att en av Sveriges största pingstförsamlingar kämpar med starka interna spänningar. När hela församlingsledningen i Pingstkyrkan i Uppsala självmant avgår och ett byte av föreståndare aviseras, sker det trots en lång process av samtal, förhandlingar och utredningar, där det inte har gått att finna en väg vidare som en klar majoritet kan enas om. 

Öyvind Tholvsen Öyvind Tholvsen

Ledarskribent på Dagen och föreståndare för Lugnetkyrkan, Falun.

Reaktionerna från alla som står utanför församlingen behöver främst handla om att dela den sorg som församlingen som helhet känner, be om Guds omsorg över alla inblandade och om Andens ledning för dem som tar ansvar i den fortsatta processen.

Som det framgår av det verksamhetsledaren för församlingsavdelningen hos Pingst på nationell nivå, Richard Svensson, säger handlar det som så ofta i liknande situationer om förtroende och kommunikation. Andra källor anger också frågor knutna till synen på hur ledarskap bör utövas.

Dramatiskt ledarskifte i Uppsala Pingst – alla avgår

Det är viktigt att notera att det här inte handlar om något brott eller att någon anställd har gjort något som styrelsen varit eniga om att skulle ge skäl till uppsägning eller avsked. 

Föreståndaren kommer att börja avslutet av 25 år i tjänst där en växling till en ny föreståndare aviserades. Handlingsförlamningen är stor i den interimsperiod som man nu är i. Nu står församlingen utan ett ledarskap som kan agera långsiktigt på uppdrag av församlingens årsmöte.

För församlingen är det också en stor förlust när samtliga av de ideella ledare som har haft förtroendet att bära det största ansvaret nu kliver av. I motsvarande situationer leder detta ofta till ett stort ledarskapsunderskott i församlingen.

En utmaning är att se om det finns möjligheter att behålla deras engagemang som nu inte har kunnat arbeta tillsammans och därför avgår. Erfarenheten är att det är oerhört dränerande för såväl ledarna som deras familjer att stå i konfliktfyllda situationer. Nu behöver de först av allt få omsorg av församlingen.

För tre år sedan skrev vi om att just Pingstkyrkan i Uppsala såg över sina stadgar. Nya grepp togs. Nu blir det upp till bevis för vilka maktfördelningsordningar som nu gäller i församlingen. Stadgar tas inte bara fram för medgångstider och effektivt beslutsfattande. En av de allra viktigaste funktionerna är faktiskt att ha goda ordningar för att hantera kriser i församlingen.

Kriser innebär en test av om det man skrivet fungerar i praktiken. Nu prövas detta. De har lyckats endast om församlingen upplever tydlighet och ordning i de regler som gäller för hur de gemensamt ska ta sig ut på andra sidan av den mörka tunnel de nu trots allt är i.

Det gäller också för församlingen att på djupet finna den gemensamma grund som de kan arbeta tillsammans utifrån framöver. De behöver kunna utse ett nytt ledarskap som både har förmågan att samla församlingen och fortsätta leda verksamheten i den viktiga roll den har som en av Sveriges större församlingarna i Sveriges fjärde största stad. 

Så reagerar medlemmar i Uppsala Pingst på ledningens avgång

Här märks också styrkan i att ha en samfundsgemenskap som kliver in och tar ansvar.

Bibeln är inte främmande för kriser. Förvånansvärt många av både Gamla och Nya testamentets texter har tillkommit i krissituationer. Bibeln manar oss att i dessa inte glömma vem som är församlingens Herre. Det ger oss riktning när vi ska navigera i farvatten där skären är många och stormen till tider ligger på.

Och kom ihåg att många församlingars erfarenheter även i vår tid, är att kriser också kan innebära början på något nytt. Nu får alla frågor ställas, nu kan församlingens kultur ses över och nu behöver nya krafter kliva in och tillsammans med församlingen lyssna in Guds visioner för framtiden. 

Men först behöver Pingstkyrkan i Uppsala, som alla församlingar i motsvarande situation, få sörja och gå igenom denna krävande första fas. Där behövs särskilt Uppsalas övriga församlingars omsorg och förböner.

Frida Park: Vem bär församlingen om de förtroendevalda bränner ut sig?