Ett fritt Iran är det bästa som kan hända Mellanöstern

Man blir inte ett helgon på grund av andras synder.”

Det är ett intressant ordval av Carl Bildt, när han på X tar avstånd från USA:s och Israels anfall på Iran. ”Regimen i Teheran är avskyvärd”, fortsätter den förra moderata stats- och utrikesministern. ”Attacken är ändå ett klart brott mot internationella lagar.”

Erik Helmerson Erik Helmerson

Ledarskribent på Dagen

Bildts försök till balans är en illustration av den gamla världen mot den nya. Som globetrottande diplomatnestor vill han se en jord där förhandlingar, fredliga påtryckningar, embargon och frihetens inneboende kraft – övervakat av ett fungerande FN – till slut skapar fred och demokrati.

De så kallade realisterna i utrikespolitiken skulle invända att FN i 70 år visat sig maktlöst mot diktaturer och autokratier som Ryssland, Kina och Iran. Makt och styrka gäller, det enda sättet att tala med en tyrann är över en gevärspipa.

Kristen rättighetsgrupp hoppas på ökad religionsfrihet efter ayatollans död

Givetvis går det att förstå och respektera Bildtskolan. Men det är hopplöst naivt att tro att Iran skulle komma så nära regimskifte som det är denna dag med hjälp av enbart förhandlingar och embargon.

Om regimen skulle falla – och det är ett enormt ”om” – vore det bästa tänkbara nyheter för Iran, Mellanöstern och den demokratiska världen. Mullorna i Teheran har gjort livet till en pina för människor i hela regionen sedan shahen störtades 1979.

Massakrerna på tusentals människor – en del uppgifter talar om 30 000 – under protesterna kring årsskiftet är bara det senaste exemplet på den islamistiska regimens förakt för sina egna medborgare. Människor torteras i fängelserna, dissidenter över hela världen förföljs och kvinnor riskerar döden om de slarvar med sin obligatoriska slöja. 

Landets konstitution slår fast att det ska styras enligt islamiska principer och sharialagar. Lagen tillåter piskande, amputationer och stening. Att lämna islam kan medföra dödsstraff. Att missionera för andra religioner kan ge tio år i fängelse.

Det amerikanska utrikesdepartementets rapport om religionsfrihet från 2023 (före Trump II) slog fast att fler än hundra människor, däribland kristna, satt fängslade för att ha praktiserat fel religion. Att hålla kristna gudstjänster på landets språk farsi är förbjudet, och kristna andakter i hemmet stämplas som – jodå – ”sionistisk propaganda”.

Lägg till Irans roll som spindel i ett terrornätverk som omfattat allt från Hamas och Hizbollah till Syriens förra regim och huthirebellerna i Jemen. Det främsta målet utöver en shiamuslimsk värld är att förgöra Israel, med atomvapen om så krävs.

Och slutligen: Teherans vänskap med Moskva har försett Vladimir Putin med både oljeinvesteringar och drönare som varit till stor hjälp i hans invasion av Ukraina.

Världen skulle bli en bättre och fredligare plats om Iran demokratiserades. Inte minst kan Iran äntligen bli det land som dess invånare förtjänar.

Nyhetskommentar: Världens största avstånd mellan en regim och en befolkning kan finnas i Iran

Samtidigt. Nyheterna om anfallet på Iran hade varit lättare att smälta om man inte blivit luttrad av Donald Trumps syn på världen och sig själv.

Han talar om regimskifte och om att Irans folk nu har en unik chans. Men inte mycket tyder på att Trump och hans administration bryr sig nämnvärt om världen är demokratisk eller inte. Se på Venezuela, där Trump tycktes tappa intresset för en demokratisering så snart möjligheterna till amerikanska oljeintäkter kom på tal.

Han talar om att störta tyranner, men har alltid haft en romantisk blick på Vladimir Putin och visat närmast förakt för Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj.

Han återkommer oavbrutet till USA:s styrka men ignorerar, alternativt förolämpar, sina mångåriga allierade, inte minst i Europa, som i alla år hjälpt Washington att bygga upp musklerna såväl militärt som ekonomiskt. Att Västeuropa och USA, om än långtifrån perfekt, i decennier tillsammans varit en garant för demokrati, det fria ordet och religionsfrihet globalt är inget som intresserar honom.

Vi vet inte vad Donald Trump har för mål med Iran, utöver att berika USA och sig själv. Men ett vet vi: Vad presidenten säger utåt saknar betydelse, och när de målen är uppfyllda kommer han än en gång att tappa intresset.

Inget önskar jag mer än frihet och demokrati för Irans folk. Må de kunna ta denna chans, välta mullornas förtryck och skapa en ny, ljus framtid.

Men de måste göra det utan att kunna lita på Donald Trump och amerikansk militärmakt. Kanske kan Europa visa sig vara en bättre partner. Då måste vi kliva fram och tydligt stötta en demokratisering på det iranska folkets villkor. Här finns en chans att högst konkret skapa en bättre värld.

Erik Helmerson: Upproret i Iran ger hopp åt alla kristna som förtrycks under islamismen