Ledare
Vi stör oss inte på barnen i kyrkan utan på oengagerade föräldrar
Erik Helmerson: Herre, ge mig förmågan att tala med Dig även till skrik och gråt
Låt dem komma!
David Castor
Det här är en ledare i tidningen Dagen. Ledarsidan är partipolitiskt obunden på kristen grund.
På fjärde bänk: En fyraåring som dänger psalmboken i golvet, pratar högt, ålar sig som en säl. En mamma och en pappa som med viskningar, åtbörder, kramar, mutor och hot försöker idka skademinimering.
På andra, femte, åttonde och tolfte bänk: blickar som skär som laserstrålar, suckar, skakande huvuden, lodräta pekfingrar framför läppar.
Fenomenet ”stökiga barn i kyrkan” har engagerat ända sedan ni-vet-vem yttrade orden: ”Låt barnen komma hit till mig och hindra dem inte: Guds rike tillhör sådana som de.”
Jag är en av de som inte sitter på fjärde bänk. Jag stör mig. Ofta har jag önskat att jag kunde vara lika avslappnad som Jim Lagerlöf i podden Dagens föräldrar när han talar om drömmen om ett tyst bönerum: ”Du kan inte säga åt ett barn att fixa det åt dig, det får du i stället be Gud om hjälp med”.
Min tes är att det sällan är barnen vi retar oss på när de springer upp och ner i kyrkans gångar. Det vi finner irriterande är när föräldrarna ger intryck av att inte bry sig. När de knappt ens verkar märka att Noah skrålar Lilla Al-Fadji-låten mitt under ”Herre förbarma dig”.
Ge mig toleransen att glädjas inombords, inte snäsa.
Visst finns det föräldrar som tycker att just deras barn har all rätt att ”ta plats” såväl i kyrkan som på bussen dit. Men jag försöker tänka att även den fördomen är orättvis. Kanske har mamma och pappa gjort precis allt som står i sin makt, nu sitter de bara och samlar kraft i en bön om att Noah ska tröttna av sig själv.
”A church that isn’t crying is dying”, var det någon som sa om gråtande småbarn i kyrksalen. Herre, ge mig förmågan att samtala stillsamt med Dig även om det låter som att förskolan Nyckelpigan har lunchrast i min absoluta närhet. Ge mig toleransen att glädjas inombords, inte snäsa. (Men ge mig gärna också föräldrar som gör vad de kan för att slussa in sina barn i ett samhälle där man tar hänsyn till varandra.)
Och till sist ett konkret tips till mamma och pappa: Ta av Noahs skor så låter det mindre när han springer längs kyrkans väggar. Mer strumpor att tvätta, men mindre ljud i kyrkan.
