I våldets Minnesota kan det vara en kristen dygd att gå ut och protestera

Det är en av de starkaste bilder jag vet. Sommaren 1973 deltar den katolska aktivisten och människorättskämpen Dorothy Day i en demonstration för jordbruksarbetares rättigheter i Fresno, USA. Day är inte ung längre, 75 år, men fortfarande lika brinnande. Hon sitter på sin medhavda pall och stirrar på två poliser, det man ser av dem är deras pistoler och batonger. 

Erik Helmerson Erik Helmerson

Ledarskribent på Dagen

Bilden föreställer någon med mycket stark tro. Dorothy Day tänker inte flytta på sig. Senare häktades hon på grund av aktionen, tillsammans med bland andra trettio nunnor och två präster.

Människor dödas på Minnesotas gator av statsanställda agenter, tårgas och visselpipor fyller luften och amerikaner börjar tala i termer av inbördeskrig. Då är det värt att minnas att det inte är första gången. Under medborgarrättsrörelsens tid på 1960- och 1970-talen var motsättningarna kanske ännu större. Denna gång gäller protesterna president Donald Trumps politik mot invandrare och hans beväpnade migrationsmilis ICE. 

Nu, liksom då, spelar kyrkorna en stor roll. Nu, liksom då, fanns gott om kristna sympatisörer på båda sidor av konflikten. Nu, liksom då, tillämpar troende civilt motstånd.

Som Dagen tidigare rapporterat greps före helgen omkring hundra präster på Minneapolis-Saint Pauls internationella flygplats. Tidigare hade människor gått in i en kyrka under gudstjänst och protesterat mot att en pastor arbetade för ICE. Dussintals präster deltog också vid en aktion mot detaljhandelsföretaget Target i Minneapolis, som en protest mot att det viktiga bolaget är tyst om ICE:s framfart.

Den katolska biskopskonferensen i USA säger i ett uttalande, refererat i tidningen Signum: ”överallt där freden hotas, behåll lugnet, agera förnuftigt och respektera människoliv … Som nation måste vi komma samman i dialog och ta avstånd från avhumaniserande retorik och handlingar som hotar människolivet.”

Tidningen The Atlantic noterar i ett långt reportage att protesterna i Minnesota påminner om den arabiska våren 2011. Precis som då samlas människor som tidigare inte varit politiskt överens. Många i Minneapolis, inte minst kristna, kan i grunden vara för en kontrollerad och mer restriktiv invandringspolitik. Men när de ser vad som händer på gatorna, hur människor blir skjutna av maskerade män, småbarn rycks bort från sina skolor och myndigheterna tycks ljuga öppet om saken, då får de nog.

Kristdemokrater: Civil olydnad gav oss vår frihet

Och, som sagt, civil olydnad är något av en kristen paradgren. I sitt berömda brev från Birminghamfängelset 1963 skrev baptistpastorn Martin Luther King om de ”fyra stegen” för att bekämpa orättfärdiga lagar med ickevåldsamma metoder: insamling av fakta, förhandling för att se om det går att hitta gemensam mark, utbildning/reflektion och slutligen direkt aktion – demonstrationer, strejker, protester.

Det ska aldrig göras lättvindigt. Det kräver stor urskillning och bör bara användas i nödfall. Men det kan vara en dygd.

Kristna lyder lagen. Men ibland står människans lag i direkt konflikt med en högre. Då vet vi vad som är vår plikt.

Hur vet vi vad den högre lagen säger? Det är därför vi har vårt samvete, vår bibel och våra andliga vägledare.

Ibland får vi nog. Då går vi ut, argumenterar högt, ställer oss vid behov i vägen. Eller, som just nu i Minneapolis, blåser i visselpipor, slår på kastruller och punktmarkerar de män som är på väg att bryta mot den lag som vi anser vara den högre. 

Och sedan tar vi vårt straff, med huvudet högt. Som Dorothy Day och Martin Luther King.

Eller som Nekima Levy Armstrong, en av dem som störde gudstjänsten i kyrkan The Cities Church i Saint Paul, Minnesota. Gjorde hon rätt? Jag tycker inte det. En gudstjänst är en gudstjänst, en kyrka är helig mark och fristad.

Men en sak vet jag var värre. Efter hennes gripande fördes hon ut ur kyrkan i hand­fängsel, behärskad och lugn. Men när Vita huset (ja, det Vita huset) la ut en officiell bild från händelsen hade de AI-manipulerat Levy Armstrongs ansikte. Hennes värdiga uttryck hade de förvrängt till bilden av en gråtande hysterika.

Det är ännu en aktion i raden av det bottenlösa, det futtiga, det så oerhört ovärdiga från en president som kallar sig kristen. 

Nu tyder tecken på att Trumpadministrationen backar om ICE:s metoder i Minnesota. Presidenten mumlar och skrapar med foten. USA:s gränspolischef, Gregory Bovino, en man som verkligen gillar att fotograferas och bära nazistinspirerad uniform, verkar ha tvingats lämna sin post.

I så fall är det en liten men samtidigt stor seger för de tiotusentals som satt sin frihet och sitt liv på spel för att markera att människan, invandrare eller inte, illegal eller inte, är Guds avbild och alltid måste behandlas med värdighet.

Elisabeth Sandlund: Aktivisten Elin Ersson ett föredöme