Ledare
Lyssna på Erika Kirk – förlåtelsen är en kristen superkraft
Erik Helmerson: Hat är att tugga på flugsvamp och hoppas att någon annan ska dö
Sorg utesluter inte förlåtelse.
Julia Demaree Nikhinson
Det här är en ledare i tidningen Dagen. Ledarsidan är partipolitiskt obunden på kristen grund.
”Jag förlåter honom.” Den mördade debattören Charlie Kirks änka Erika yttrade de tre orden vid den stora begravningsgudstjänsten i Phoenix. De gav stort eko.
Samtidigt: ”Till skillnad från Erika Kirk pratar Trump inte om förlåtelse, utan säger att mördaren ’ska få det hårdaste straffet’”, konstaterade SVT i sin liverapportering från ceremonin.
Men detta måste i sig inte vara en motsättning. Man kan önska att ett ogärningsman ska bli straffad av flera skäl: att rättvisa ska skipas, andras skydd, avskräckning … Men ändå personligen förlåta den skyldige.
Förlåtelsen betyder något annat. Den innehåller inget svagt eller eftergivet, tvärtom är den ett bevis på stor styrka i mörkaste stund. För en kristen är den en plikt. Den som klarar att efterleva den har kommit Jesus närmare.
Hatet är ett strupgrepp runt ens egen hals.
Man kan rentav kalla förlåtelsen en kristen superkraft. En aktiv själshandling där människan fattar ett beslut: att avsäga sig bitterhet och hämndlystnad. Den som klarar det kommer närmare avslut och försoning, förlåtelsen öppnar en dörr för livet efter illdådet.
Man kan se med både oro och tillförsikt på vad som hänt i USA efter mordet på Kirk. Donald Trump själv konstaterade att han till skillnad från Charlie Kirk ”hatar” sina motståndare.
Om hans land fortsätter på hatets väg är vi alla illa ute. Illavarslande tecken finns, inte minst bland de som med stor vrede talade om ”vi” och ”de” efter skottet som tog Kirks liv.
”De försökte tysta vår vän Charlie Kirk”, sa vicepresidenten JD Vance. Skulden flyttades från individen som höll i vapnet till ett anonymt ”de”. Var det den radikala vänstern, det Demokratiska partiet eller helt enkelt alla som motsätter sig Trump? Svaret ligger hos åhöraren, vilket gör det hela än farligare.
Hatet är ett strupgrepp runt ens egen hals, det är att gå runt och tugga på en flugsvamp och hoppas att någon annan ska dö av förgiftning.
Att omfamna ett ”hat” mot ”dem” är motsatsen till Erika Kirks hoppfulla, kristna förlåtelse.
