Annons
Annons
Ledare
När FN glömmer demokratin gläds bara Putin, Xi och mullorna i Iran
Erik Helmerson: Finns det någon som gillar världssamfundet, 80, mer än vi svenskar?
Det här är en ledare i tidningen Dagen. Ledarsidan är partipolitiskt obunden på kristen grund.
Sverige älskar FN. Många är vi som stått uppställda som små solrosor i skolan och sjungit ”I natt jag drömde” på FN-dagen. Många är de, i synnerhet S-märkta, politiker som närmast får sängkammarblick när de talar om världsorganisationen med säte på Manhattan.
För 80 år sedan samlades 50 länder i San Francisco under våren och sommaren. Målet var att skapa en ny världsordning efter andra världskrigets slut. Den 26 juni 1945 skrevs FN-stadgan under, den 24 oktober samma år var FN grundat.
I en artikel i tidskriften The Economist från i somras skriver den förre generalsekreteraren Ban Ki-moon och Helen Clark, FN-aktivist och tidigare Nya Zeelands premiärminister, om organisationens styrkor och problem. På plussidan: inget tredje världskrig, avtal som räddat mängder av liv. Minus: reträtter från tidigare stöttepelare (”märkbart nog USA”) och oförmåga att lösa konflikterna i bland annat Gaza, Irak och Ukraina.
De två skribenterna pläderar entusiastiskt för FN:s möjligheter att lösa sina stora problem. Men de undviker att nämna det enda ord som är viktigast för mänsklighetens framtid: demokrati. Och just genom att inte skriva ut det riktar de en strålkastare mot det demokratiunderskott som är FN:s och världens största problem.
Ett exempel är alla gånger diktaturer som Kina, Kuba och Iran valts in i FN:s råd för de mänskliga rättigheterna.
Så länge organisationen i allmänhet och säkerhetsrådet i synnerhet präglas av regimer som vägrar underkasta sig fria val kommer den att förbli ibland impotent, ibland direkt farlig. Ett exempel är alla gånger diktaturer som Kina, Kuba och Iran valts in i FN:s råd för de mänskliga rättigheterna, varifrån de riktat ilsken kritik mot rättigheter i det demokratiska väst, inte minst Israel. Det har blivit bättre, men var länge bisarrt att följa. Demokrati är fundamentet för rättigheter, inte minst yttrande- och religionsfrihet.
Vi har ingen anledning att förtiga FN:s brister. Kraven på demokrati får aldrig tystna. Samtidigt är organisationen det enda vi har; om inte FN fanns hade vi varit tvungna att uppfinna den på nytt. Så grattis – må de kommande 80 åren bli bättre!
