Dåden i Rönninge och Boden visar på en havererad kriminalpolitik

Teologen och författaren Ann Heberlein fann i ett inlägg på Facebook orden som alla föräldrar känner igen. Om mordet på den unga kvinnan i stockholmsförorten Rönninge skrev hon:

Erik Helmerson Erik Helmerson

Ledarskribent på Dagen

”Alla kvällar och nätter man vakar och väntar på sina döttrar, gångerna man gått ut och letat, ibland tagit bilen, ringt och ringt och ringt. Och varje gång den oändliga lättnaden när den älskade dottern står där i hallen, svarar i telefonen, förvånat undrar varför man varit orolig.”

Ju fler uppgifter som kommer fram om den misstänkte mördaren i Rönninge desto mer växer vreden över de haverier som präglat samhällets behandling av honom. 

• Han försökte kidnappa en tioårig flicka genom att slita in henne i en bil full av buntband och silvertejp. På hans dator fanns stora mängder barnporr och grova våldsbilder. För detta dömdes han till förfärande låga två år och fyra månader – efter ungdomsrabatt.
• Också i fängelset ska han ha betett sig hotfullt. Bland annat dömdes han där för hot mot tjänsteman.
• Han släpptes efter två tredjedelars fängelsetid trots att han misskött sig – och trots att Kriminalvården enligt Expressen bedömt hans återfallsrisk för sexualbrott som hög.
• Väl ute ska han ha bytt namn flera gånger, slutligen till ett kvinnonamn, och gått under jorden.

Det vedervärdiga mordet i Rönninge har, tillsammans med juldagens ”vansinnesdåd” i Boden där en kvinna dödades och hennes barn utsattes för våld, satt ny fart på diskussionen om kriminalpolitik och rättspsykiatri. Det är ett samtal som måste intensifieras än mer. Och inte minst: som konsekvent måste föras ur ett brottsofferperspektiv.

Regeringen får ibland kritik för att den går för snabbt fram med ”hårdare tag” i rättsfrågor. Men ett högt tempo och ett nytt tonläge är nödvändigt efter decennier av stor hänsyn till gärningsmannens rättigheter – makabert illustrerat av den Rönningemisstänktes frisläppande och namnbyten – och för lite tanke på hans offers trygghet.

Att skydda medborgarna från brott är statens kärnuppgift. Och att skydda värnlösa från våldets män är en kristen dygd.