”Jesustrend” borde ha varit ett av årets nyord

Det är dags att summera året, och ingen kan påstå att Språktidningens och Språkrådets nyordslista för 2025 är särskilt upplyftande läsning. I mycket liknar den inte så mycket en kulturkanon som en surkanon, denna årliga sammanställning över ord som ”spridits brett i allmänspråket” under 2025. 

Erik Helmerson Erik Helmerson

Ledarskribent på Dagen

Eller vad sägs om detta urval:

AI-agent – program som tänker så att vi ska slippa. Beredskapsodling – att plantera mat så att vi åtminstone inte svälter ihjäl medan Putin drönarbombar oss. Broligark – techmiljardär med storhetsvansinne och frälsarkomplex. Dunkelflaute – väder som inte är något väder alls, varpå sol- och vindkraftverken producerar noll. Hjärnröta – symtom som uppstår när vi använder AI-agenter.

Men så har det ju varit ett tag. Nyordslistan är ett slags uppslagsverk över den tid vi lever i. De senaste årens listor har tryfferats med ord som speglar ytlighet, polarisering, oro och skräck.

I fjol kom aktivklubb, barntorped och skuggflotta. 2023 evighetskemikalie och hyschpengar. 2022 var det autokratisering, kamikazedrönare och det fasaväckande permakris – ”serie av kriser utan någon slutpunkt i sikte”.

Kyrkan redan expert på ett av begreppen i årets nyordslista

Det är klart att varje lista också innehåller några positiva och neutrala, rent beskrivande uttryck. Men just i år känns läsningen ovanligt mycket som att se ett svartvitt, brittiskt socialrealistiskt tv-drama från 1974. 

Min önskelista inför 2026 har fått en ny punkt: att våra kyrkor och samfund tar sitt ansvar och publicerar egna, alternativa ord. Och helst fyller dem med innehåll. 

Vad sägs om ”AI-hopp”, drivkraften att fylla den nya tekniken med något bra och sedan lyfta fram dessa goda sidor? ”Troligark” – människor som är rika på andligt kapital och gärna delar med sig, inte för att själva få uppmärksamhet utan för att mätta sina medmänniskors hunger efter Kristus, sanning och hopp? 

”Jesustrend” borde för övrigt ha fått vara med redan på 2025 års lista – men desto större morot för samfunden och alla oss kristna, troligarker eller ej, att jobba ännu hårdare för att få dit ordet nästa år.

På årets lista finns ett annat uttryck som särskilt borde väcka intresset bland kristna läsare. ”Existentiell hållbarhet” definieras som: ”hållbarhet som har att göra med människans behov av mening, trygghet och sammanhang i livet”. 

Här, tänker man direkt, finns ju ett begrepp som bara väntar på att fyllas med betydelse av kristenheten. Det är ju detta vi kan: att svara på människans behov också av det ickemateriella, det som varken syns för att blända, hörs för att imponera eller smakar för att omedelbart stimulera. Det som är bestående, som är på riktigt.

Intressant nog kommer Språktidningens exempel på hur uttrycket använts under året från Kyrkans tidning:

”Vi talar ofta om människovärde, livsmod och hopp. Men när det gäller att konkretisera existentiell hållbarhet i styrning och struktur är Svenska kyrkan märkbart tyst. Det är dags att ändra på det. I samhällsdebatten växer insikten om att hållbar utveckling inte bara handlar om klimat och ekonomi – utan också om människans inre liv.” Så skrev Christer Westermark, ersättare i kyrkofullmäktige i Lidingö församling, i en debattartikel från augusti i år.

Och visst har Svenska kyrkan flera gånger talat om existentiell/andlig hållbarhet. Men ett problem är att hon gärna har gjort det i termer som hämtade från management- och hr-världen. Ett annat att hon nästan alltid tycks vilja tala om ekologisk hållbarhet än andlig. 

Till och med på den del av Svenska kyrkans hemsida som bär rubriken ”Andlig och existentiell hållbarhet” handlar det mesta av innehållet om klimatet. Det är ”Program med tema klimat”, det är kyrkans skogsutredning och det är undringar om varför klimatfrågan är en existensiell fråga.

Visst hör jordens fysiska klimat och människans själsliga klimat ihop – men varför ens använda begreppet ”andlig hållbarhet” om det nu mest är skogsavverkning och miljödiplomering man vill prata om? Bara ”hållbarhet” hade kanske räckt?

Jag är rädd att kyrkan och kristenheten sätter krokben för sig själva här. Som sagt: är det något vi är bra på efter att ha tränat i två tusen år så är det att förmedla det glada budskap som ger ”mening, trygghet och sammanhang i livet”. Det handlar om tro, hopp och kärlek. 

Vi behöver inte uppfinna detta hjul på nytt och dessutom ge det ett nytt namn. Om vi håller oss till Kristus kommer vi att förmedla ett överflöd av såväl andlig som existentiell hållbarhet, ett flöde som är oberoende av dunkelflaute och som ger evigt liv.

Erik Helmerson: Vårt samhälle är byggt för allt utom det viktigaste – frid