Årskrönika: Konflikterna som präglade kyrkan 2025

Kanske går 2025 till historien som året det på allvar vände för kyrkorna i Sverige. Under år dessförinnan har kyrkan framför allt bearbetat sina misslyckanden, som handlat om varför så många har lämnat kyrkorna.

Öyvind Tholvsen Öyvind Tholvsen

Ledarskribent på Dagen och föreståndare för Lugnetkyrkan, Falun.

Mitt i detta släppte Ungdomsbarometern sin rapport inför 2025 som satte Jesus på kartan på ett kanske oväntat sätt. Jesus har enligt analysföretaget blivit en trend bland unga. Och Jesustrenden präglade verkligen året och plötsligt vreds fokus från dem som lämnat till dem som kommer, från dem som sårats av kyrkan till dem som läkts inom kyrkan.

Men det skulle vara förödande om inte den kritiska granskningen fortsätter. Om vi nu står inför en period där människor söker sig till Gud och till kyrkor runt om i Sverige, är det helt avgörande att de sammanhang som människor kommer till har en teologi och praktiker som både har Kristus i centrum och visar en djup omsorg om varje människa.

I anslutning till dessa frågor har året som gått bjudit på flera diskussioner om vilka som får göra, skriva och säga vad i vilka sammanhang i kyrkan. Gränsdragningsfrågorna har dominerat.

Den första stora diskussionen kom inför årets Torpkonferens som arrangeras av Evangeliska Frikyrkan. Torpkonferensens inbjudan till den amerikanska församlingsplanteraren, författaren och förkunnaren Brian Zahnd väckte starka känslor. Flera debattörer ansåg att främst hans syn på försoningsläran i för stor grad avvek från Evangeliska Frikyrkans. Vad får en förkunnare säga på en evangelisk kristen konferens?

Frida Park: Too hot for Torp?

Nästa stora fråga blev vad en forskare och lärare vid en teologisk högskola får uttrycka i högskolans egen tidskrift. Lena-Sofia Tiemeyer, professor i Gamla testamentets teologi och lärare vid Akademi för ledarskap och teologi (ALT), gjorde en analys av Josefberättelsen som fick framför allt delar av Pingströrelsen att ställa frågor kring den pastorsutbildning de är en av huvudmännen för.

Den tredje frågan på samma tema kom att röra sig om vad en pastor får säga om politik. Pastorn Christian Mölk skapade irritation, särskilt inom KD, när han visade sin indignation över den rådande migrationspolitiska linjen som regeringen bedriver med stöd av SD. Hashtaggen #nejtilltidö var det som satte frågan på sin spets. Kan en pastor verkligen så tydligt ta ställning partipolitiskt? Och var detta vad Mölk gjorde?

Frida Park: Både Mölk och Bengtson har fel om pastorer och politik

Ämnet rör sig i spänningsfältet mellan samhälle, politik och kyrka. Det var också fallet i den mycket uppmärksammade och principiellt viktiga rättssaken mellan Västerås Pingstförsamling och dess tidigare föreståndare. Men denna gång drogs inte gränserna bara av kyrkorna själva, utan även av domstolarna. Vad får man göra och fortfarande vara anställd i en församling var frågan församlingsledningen hade fått hantera. I detta fall fann rätten att församlingen hade rört sig inom lagstiftningens gränser när de sade upp den anställde med hänvisning till brist på förtroende.

En stor gränsdragningsfråga mellan samhälle och kyrka är fortfarande olöst. Det handlar om att tolka den lagstiftning för statligt stöd till trossamfund (SST) som började gälla den 1 januari 2025. SST-myndigheten har fått kämpa med detta. 

Det ironiska är att det politikerna har kallat för demokrativillkor för statsbidrag kan leda till att de samfund med den svagaste demokratiska traditionen kan bli ekonomiska vinnare på bekostnad av de trossamfund som har sina rötter i folkrörelsesverige. Detta vore djupt olyckligt. Det återstår att se vilken frihet trossamfund har att forma församlingsliv utifrån sina teologiska övertygelser, om de också vill ha statsbidrag och kunna ta in kyrkoavgift.

Öyvind Tholvsen: Regeringen och SST måste backa

2026 är valår för riksdag, regioner och kommuner. Förhoppningen är att vi får se nya generationer politiker som inte bara skapar lagstiftning ur rädsla och som är upptagna av gränser. De så kallade demokrativillkoren för statsbidrag är ju egentligen mer att betrakta som värderingsvillkor. Målet tycks främst ha varit att dra gränser mot extremism mer än att säkra att folkrörelsesverige och civilsamhället ska få blomstra och bidra till den mångfald som präglar demokratiskt uppbyggda samhällen.

2025 var valår i Svenska kyrkan. Fortfarande vill inte delar av politiken se att förutsättningen för det svängrum som fria trossamfund behöver ha i ett modernt demokrati, är att partierna helt drar sig ur styrningen av Svenska kyrkan. Även för Katolska kyrkan visade det sig att året skulle bli ett valår där Robert Francis Prevost utsågs till ny påve och tog namnet Leo XIV.

2026 är valår också i delar av svensk frikyrka. Evangeliska Frikyrkan och Pingströrelsen ska båda utse nya ledare. Den klart största utmaningen för alla kyrkliga ledare är att flytta fokus från vilka gränserna är till det centrum som Kristus utgör.

Öyvind Tholvsen: Vem får vit rök i frikyrkan?

Året som gått var ekumenikens år. Vi firade att det var 1700 år sedan den Nicenska trosbekännelsen började formuleras. Dessutom var det 100 år sedan Nathan Söderblom inbjöd till det stora ekumeniska mötet i Uppsala. Sveriges Kristna råd överraskade nog många genom att lyckas få ett så brett genomslag för sina arrangemang för att markera detta jubileumsår.

Kommer det allt bredare kyrkolandskapet i Sverige att möta den fortsatta Jesustrenden tillsammans? Präglas samfunden av en syn på varandra som konkurrenter på en marknad eller som olika delar på en kropp? Kompletterar de varandra eller vill de dominera varandra?

Jesustrenden är självklart god för kyrkan om den kan ge henne mer frimodighet. Men den är farlig för kyrkan om den gör att hon tror att hon nu kan lämna sina misstag bakom sig.

År 2026 har alla förutsättningar att kunna bli ett Bibelns år, där vi får ta emot en ny översättning av Nya Testamentet som ju handlar om just Jesus som gör anspråk på att vara historiens herre och inte bara en tillfällig trend. Det är också dessa goda nyheter som behöver vara centrala för kyrkan. Dessutom behöver frihet för trossamfunden bli viktigare för framtidens politiker. Sedan kommer vi självklart behöva fortsätta diskutera gränsdragningar i såväl politik som kyrka.