Pastorerna var inte naiva i flyktingvågen

Blev frikyrkorna lurade under flyktingvågen? Var de naiva inför de många konverteringarna som skedde bland flyktingar från Mellanöstern? Detta är frågor som Dagen undersökt genom den pastorsenkät som nyss genomfördes.

Öyvind Tholvsen Öyvind Tholvsen

Ledarskribent på Dagen och föreståndare för Lugnetkyrkan, Falun.

Ett säkert svar kan man inte få genom en sådan metod. Dagens enkät ger däremot en god inblick i hur pastorerna själva ser tillbaka på det som skedde i mötet med alla flyktingar som sökte sig till kyrkan främst under åren mellan 2015 och 2020.

Den stora majoriteten, tre av fyra föreståndare, säger att de inte upplever att någon försökte ljuga för dem i asylprocessen. Var fjärde föreståndare har å andra sidan upplevt att någon gjorde sådana försök. Detta innebär att dessa upplevde att några försökte föra dom bakom ljuset. Hur många som lyckades vet vi inte. Men att det förekommit förstår vi av att några i fritextsvar berättar att de vid enstaka tillfällen också blivit lurade.

Framför allt visar dessa siffror att pastorerna har en tydlig medvetenhet om att man även i kontakt med utsatta människor med stora behov kan bli lurad. Detta är inte något nytt för pastorer. Alla församlingar som arbetar socialt har en beredskap för detta. Pastorer är inte naiva. De vet att i desperata situationer,  särskilt när man är rädd för sitt eget liv,  agerar människor ibland oärligt.

Det är viktigt att komma ihåg vilken fruktansvärd kris hela Mellanöstern stod inför för tio år sedan. Afganistan präglas av ett förvärrat säkerhetsläge som leder till en eskalerande humanitär kris. Syrien kollapsade i ett fatalt inbördeskrig. Många kom också från Irak, där IS tog ett allt fastare grepp över befolkningen.

Frida Park: Som kristna skäms vi över Sveriges ruttna migrationspolitik

Flyktingvågen vällde därför över Europa som för Mellanösterns befolkning framstår som frihetens kontinent. Mängder av människor i alla åldrar flydde, även om unga män var överrepresenterade. Starka motiv fanns att ta sig undan krig, förtryck och ekonomisk misär. Detta var en massflykt till Europa i en omfattning som vi inte upplevt på århundraden.

Det är i denna situation som kyrkorna kliver fram och tillsammans med andra goda krafter i civilsamhället gör en enorm insats. Omsorg, kärlek, öppenhet och hjälpvilja mobiliseras på kort tid och på ett imponerande sätt. Sverige visar sin vackraste sida i ett sällan skådat engagemang för nödställda.

I mötet med kyrkorna blir många flyktingar djupt berörda. Frågor börjar komma om varför kyrkorna agerar med så mycket omsorg gentemot främlingar som dem. En hel del kommer därför till kyrkorna inte bara för mat, kläder och språkcaféer, utan även för att höra evangeliet om Jesus. Så många kommer till tro att frikyrkorna som under lång tid hade minskat, nu börjar växa igen. Antal döpta ökar och en stor del av de döpta är personer med utländsk bakgrund.

Väl på plats kommer också frågan från det politiska Sverige och från Migrationsverket: Vilka ska få stanna i det nya landet? Detta försätter människor i en fruktansvärd osäkerhet som många levt med ända sedan de kom för åtta eller tio år sedan. Ska konvertering till kristen tro vara ett asylskäl? Är det tryggt för en konvertit att återvända till sina förtryckande ursprungsländer?

Föreståndarna svarar också på var de nu finns som då kom till tro. Bilden som framträder blir självklart grovhuggen. Många anger att de helt enkelt inte vet (27 procent) vart konvertiter tagit vägen, eller kan svara på frågorna om de är kvar i församlingen (22 procent). Men det syns ändå finnas några större grupper.

Den första stora gruppen är de som finns kvar i tron och är aktiva antingen i samma församling eller i en annan i Sverige eller utomlands. 18 procent anger att i stort sett alla eller många finns kvar i församlingen. 33 procent anger att vissa finns kvar. Av de som inte är kvar anger 36 procent av föreståndarna att ”de är aktiva i en annan församling i Sverige eller utomlands”. Dessa utgör med andra ord en stor grupp.

De som inte finns kvar i någon församling är den andra stora gruppen. 49 procent anger att få eller i stort sett ingen finns kvar i den egna församlingen. 21 procent av föreståndarna anger att dessa inte heller är med i någon annan församling. Det ger ett hum om hur stor gruppen är som inte längre är med.

Det är inte meningsfullt att utifrån svaren försöka gissa hur stora grupperna är. De som är kvar i en församling skulle kunna vara från 25 till 75 procent. Det behövs andra metoder för att kunna avgöra detta.

Men det är viktigt att vara tydlig med att vi ser samma mönster när andra grupper av ungdomar eller vuxna med svensk bakgrund kommer till tro. Långt ifrån alla blir kvar vare sig i församlingen eller i tron.

Av de konvertiter som i dag inte är kvar i en församling är det rimligt att anta att några inte längre har en kristen tro alls. Som föreståndare i en lokal församling som såg många komma till tro under perioden, känner jag till enstaka fall av personer som helt lämnat tron. Dessa torde inte vara många, men de finns, vilket också några fritextsvar anger. Så är det också med en del av de många unga med svensk bakgrund som vi sett komma till tro under samma period i vår församling.

En långt större grupp torde vara de som har kvar en tro, men som inte längre är kyrkligt aktiva. Även här finns en likhet med hur det ser ut i vanliga fall med personer som fått en kristen tro. En större eller mindre del av dessa har tron, men lever så gott som helt utan ett regelbundet gudstjänstfirande. De liknar den stora grupp i Sverige som identifierar sig som kristna utan att leva ett liv präglat av tron.

För alla som förväntat sig att all sådd skulle falla i god jord, är det värdefullt att påminna om den realism som Jesus själv ville förmedla i liknelsen i Matteusevangeliet kapitel 13. I denna kan man tolka det som att en fjärdedel av sådden faller i god jord. Mycket tyder på att en större andel konvertiter än så är kvar i ett levande församlingsengagemang antingen här i Sverige eller i länder som är mer generösa än vårt land att ge uppehållstillstånd.

Och det faktum att många inte längre är engagerade i en församling får absolut inte tolkas som att alla dessa ljög om sin omvändelse och sin nyfunna tro på Jesus Kristus. De uppvisar bara samma mönster som svenskar överlag som döps in i tron men mer sällan lever aktivt i kyrkan.

Frida Park: Låt inte enstaka förhastade dop drabba genuina konvertiter