Kraftfulla satsningar på nya församlingar behövs

Man behöver bli vän med fakta. Personligen har jag alltid haft en benägenhet att vilja kolla olika påståenden mot verkligheten. Jag misstycker uppriktigt alla överdrifter. Personer som ständigt försöker förfina verkligheten tappar lite av mitt förtroende. På samma sätt är det med de som överdriver åt andra hållet genom att hela tiden svartmåla.

Öyvind Tholvsen Öyvind Tholvsen Öyvind Tholvsen Ledarskribent

Ledarskribent på Dagen och föreståndare för Lugnetkyrkan, Falun.

När jag för snart tjugo år sedan upptäckte att ingen hade en övergripande beskrivning av utvecklingen inom frikyrkorna, började jag därför min insamling och sammanställning av antal församlingar och medlemmar i dessa. Jag ville ge en så korrekt beskrivning av verkligheten som möjligt. Och jag ville helt skippa uppdelningen mellan samfunden. Sådant skapar bara konkurrensmentalitet. Sedan har jag fortsatt. Vi måste kunna ge ett adekvat svar på den mest frekventa av alla frågor: ”Hur är läget?”.

Det är dramatiskt att efter omfattande datainsamling upptäcka att hela 273 frikyrkoförsamlingar har lagts ner de senaste fem åren, som Dagen nyligen rapporterade. Ännu mer dramatiskt att det endast etablerats 77 nya. Tar vi med de sammanslagningar som gjorts innebär det att det blivit 200 färre församlingar, föreningar och kårer inom detta utvidgade frikyrkobegrepp som Frikyrkoundersökningen omfattar.

När förra undersökningen gjordes för fem år sedan, togs den emot av ett brett ekumeniskt nätverk för församlingsgrundande och församlingsutveckling, som kallade sig Vidare. Alla frikyrkosamfund samt EFS och Evangelisk Luthersk Mission tillsammans med flera missionsorganisationer och nätverk var delaktiga i att forma följande målsättning: Om fem år skulle fler församlingar ha grundats än vad som lagts ner.

Nu har fem år gått och tyvärr har det inte blivit så. Snarare har utvecklingen gått åt motsatt håll. Detta är mycket oroväckande.

Men fakta är vår vän även när de är illavarslande. De kan ersätta myter och önsketänkande. Beskriva kriser som många anar, men inte riktigt kan sätta ord på. Och framför allt kan fakta samla ledare som gillar att arbeta tillsammans med stora utmaningar. 

En ny trend i den senaste Frikyrkoundersökningen är att även utanför de etablerade samfunden minskar antalet församlingar numera kraftigt. Under åren från 2000 till 2020 tredubblades antalet församlingar som inte var anslutna till något samfund. Men från 2021 och framåt har många församlingar lagts ner även inom detta segment. Två av fem församlingar som hållit sin sista gudstjänst stod utanför samfunden.

Fortsatt nedgång för frikyrkorna enligt Frikyrkoundersökningen

Det är också oroväckande att det talas mindre om församlingsplantering som en viktig väg för mission i Sverige.

Församlingsplantering i Sverige och Västvärlden är inte enkelt. Den stora utmaningen är att vi i Sverige inte ser många komma till tro. I församlingsplanteringskretsar kan man höra om teorier om exponentiell växt. Församlingar grundar församlingar som grundar församlingar. Det var så frikyrkorna växte på slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Antalet församlingar formligen exploderade.

Detta har man även kunnat se runt om i världen under de senaste decennierna inte minst i stora länder som Indien, Nigeria och Brasilien. Men skälet är att människor kommer till tro. Den exponentiella växten sker på individnivå. Lärjungar gör lärjungar som gör lärjungar. Här grundas församlingar helt enkelt för att ta hand om alla nya som kommer till tro i ständigt nya områden av landet.

I Sverige grundar vi församlingar för att försöka skapa nya former för församlingsliv så att fler kan få höra evangeliet och komma till tro. Detta är en helt annan och mer krävande typ av församlingsgrundande. Den är experimentell och inte institutionell som i de länder där kyrkan växer mycket kraftfullt, i betydelsen att en beprövad och välfungerande praxis ofta finns.

Det svåra är att många av de försök som görs inte lyckas i den kärvare miljö för församlingsplantering som Sverige utgör. Det andliga klimatet är helt enkelt ett annat. Men vi anar att något håller på att hända.

Det stora hindret för församlingsplantering för tjugo till trettio år sedan var att församlingsplantering förknippades med splittring. Många hade minnen av församlingar som bildades därför att den egna församlingen inte dög. Ofta handlade det också om läromässiga schismer. Man ville etablera en ny teologi.

Denna epok är förhoppningsvis över. Församlingsplantering är i dag missionsstrategi för Sverige på samma sätt som det alltid varit en självklar strategi i internationell mission.

I dag kan det stora hindret för församlingsplantering fort bli uppgivenhet: Det är för svårt, har ett för högt pris och det är för ofta som det inte funkar. Vi måste plantera tio församlingar för att tre ska finnas kvar om tjugo år.

Verkligheten är nämligen den att en allt större del av de många församlingar som läggs ner grundades för mindre än femton år sedan. Vi fick ett exempel på detta nyss, när Hillsong Sverige annonserade att församlingen i Örebro kommer avvecklas. En församling som funnits cirka tio år och som för kort tid sedan samlade riktigt många till sina gudstjänster och husgrupper.

Församlingsplantering är inte i sig ett mål. Jesu missionsbefallning handlar om att göra lärjungar. Om det visar sig att den Jesustrend som många talar om håller i sig, och blir en djupare och långvarig andlig rörelse i Sverige och Västvärlden, kan också församlingsgrundande komma i ett helt nytt ljus.

När vi etablerar nya församlingar på orter som i dag saknar en livskraftig frikyrkoförsamling för att ta hand om alla som kommit till tro, kommer församlingsplantering i ett helt nytt ljus. I 89 kommuner i Sverige är mindre än en procent av befolkningen medlemmar i en frikyrka. Där behövs kraftfulla satsningar.

Och på vägen dit behövs många nya församlingar grundas som inspirerar och modellerar helt nya sätt att vara församling så att fler får höra evangeliet och ta emot Jesus. Och till detta behöver dessa nya församlingar få andra församlingars djupa stöd. Då kan fler bli livskraftiga och hålla över tid.

För är det ett mönster jag tydligt sett genom alla mina år av kartläggningen av svensk frikyrklighet, så är det att fler församlingar inom ett geografiskt område ger fler medlemmar och färre församlingar leder också till färre medlemmar.

Öyvind Tholvsen: Dags för städerna att ge tillbaka till landsbygds­församlingarna