Sigfrid Deminger har nog i sin debattartikel (3 februari) till stor del rätt angående den traditionella frikyrkligheten. Men att lämna den för att söka sig till Svenska kyrkan är som att komma ur askan i elden. Bland de saker Deminger efterlyser finns Bibelns centrala plats och den bibelcentrerade predikan. Ingen omdömesgill person kan påstå att detta utmärker Svenska kyrkan, som på den ena punkten efter den andra helt oförblommerat åsidosätter Bibelns klara ord. Det finns t.ex. inte längre någon biskop som företräder den apostoliska ordningen beträffande ämbetet (1 Kor.14:33-38, 1 Tim. 2:11-13), biblisk sexualetik (Matt. 19:4-6, 1 Kor. 6:9-10) eller som i klara och otvetydiga ord förkunnar Jesus som världens ende Frälsare, utan vilken ingen människa kan bli salig (Joh. 3:36, 14:6).
Inte heller handlar de svenskkyrkliga prästernas predikan om Bibelns centrala budskap: synd och nåd, frälsning och förtappelse. Ett stort och fruktansvärt avfall har ägt rum och det tjänar ingenting till att förneka det, att säga att allt - eller åtminstone det mesta - står väl till, trots att allt inte står väl till (jfr Hes. 13:10).
Allvarliga kristna skall naturligtvis lämna såväl liberaliserade, förvärldsligade frikyrkosamfund som Svenska kyrkan och istället söka sig till församlingar där man rättar sig efter Guds ord och där lag och evangelium predikas. Endast på ordets grund kan levande, biblisk kristendom ännu en gång upprättas i vårt land.
Red anm: Denna artikel är inte publicerad i papperstidningen.
