Är den kristna försoningsläran om Jesu ställföreträdande lidande och död på korset heretisk? som Martin Lembke säger i Dagen den 6 april. Det är ett märkligt påstående inte minst av det skälet att hans argument helt grundar sig från den kristna historien och andra människors tolkningar av Skriften präglad av traditionen och inget från själva Skriften.
Vilket slags dödsstraff led Jesus på korset? Fysiskt eller andligt är frågeställningen som Martin Lembke framför. Martin Lembke säger att det inte kan vara den fysiska döden eftersom det alltjämt är människans lott att en gång dö, och inte heller den andliga döden. Martin Lembke: "Men det kan heller inte syfta på den andliga döden, separationen från Gud, åtminstone inte enligt Chalcedon-konciliets kristologi som stadfästes år 451, ty Jesu mänskliga natur är ju oupplösligt förenad med hans gudomliga dito. Den kan inte ens under långfredagens mörkaste timmar ha varit skild därifrån."
Detta är ett häpnadsväckande påstående som går rakt emot Jesu egna ord om vem som uppväckte hans döda fysiska kropp. På en fråga från judarna säger Jesus: "Bryt ner detta tempel, så skall jag resa upp det på tre dagar" (Joh 2:19). Jesus säger här att han är fullt delaktig i uppväckandet av hans egen jordiska kropp. Den eviga treenigheten är fullkomligt intakt i hela frälsningsdramat.
Judarna förstod inte vad han talade om eftersom deras tankar gick till templet som tagit 46 år att bygga, så bibeltexten säger vidare: "Men det tempel han talade om var hans kropp" (v 21). Exakt så trodde Jesu lärjungar enligt vers 22. Jesus säger: "Fadern älskar mig därför att jag ger mitt liv för att sedan ta det tillbaka. Ingen tar det ifrån mig, utan jag ger det av fri vilja. Jag har makt att ge det, och jag har makt att ta det tillbaka" (Joh 10:17–18).
När Martin Lembke hänvisar till Anselms klassiska idé så står valet mellan honom och Jesus från Nasaret.
Vad beträffar människans fysiska död och huruvida det kan vara ett argument emot Jesu fysiska död, så förklaras ju det enklast genom att det inte finns någon människa som ännu fått ta emot hela den seger som Jesus vunnit genom sin död och uppståndelse, utan "frälsningens gåva som är Andens gåva genom Guds nåd", är en handpenning på arvet som gäller ända fram till Jesu tillkommelse, när till sist våra kroppar ska förlossas och slutgiltigt förhärligas, Ef 1:13–14.
För 2 000 år sedan hängde världsalltets upphovsman och Skapare, i egenskap av en dubbelnatur – sann Gud och sann människa – på korset och där frambar Gud ett fullkomligt syndfritt offer genom att lägga all världens synd och elände på den syndfria människan när han blev gjord till en förbannelse och separerad från hela den eviga treenigheten för hela mänsklighetens skull: "Kristus friköpte oss från lagens förbannelse, när han blev en förbannelse i vårt ställe" (Gal 3:13).
Den syndfria människan, Jesus från Nasaret, led döden både fysiskt och andligt i det han blev fullkomligt övergiven av Gud för vår skull. Nu är det ju inte nog med att Jesus led döden för människors synder utan han löste ju också det underliggande och djupare syndaproblemet som kallas för syndens makt, den makt som alltid leder människan till att begå synder, och det gjorde han genom att "sammanfatta" (Ef 1:9–10) (Gud existerar i ett enda evigt nu och ser all tid och rum ''samtidigt'') alla och allt i beredande mening med honom på korset.
Paulus kallar det för att ha "blivit korsfäst med Kristus" Martin Lembke! Det står "i vårt ställe", vilket betyder ställföreträdande.
Sven Degerfeldt, Göteborg
