Vi önskar att permanenta uppehållstillstånd åter ska bli normen

Vi är tacksamma över det varma mottagandet av Trettonhelgsuppropet – som vi kom att kalla det – som skrevs under av 3 344 frikyrkoaktiva tillsammans med ett tusental andra kristna. Vi gläds också över att politiker som Per Högberg, Camilla Rinaldo Miller och Stina Sinclair (KD) tar avstånd från utvisningar som splittrar familjer, kastar ut hårt arbetande människor och präglas av en brist på förutsägbarhet. Även Liberalernas Erik Nygårds och Jakob Olofsgård har pläderat för att uppropet ligger i linje med deras förslag om en etableringsventil, men kanske de missat att vi önskar att permanenta uppehållstillstånd åter ska bli normen?

Allt som bidrar till att de grymma, rättsosäkra utvisningarna upphör är bra. Allt som motar Olle i grind när det kommer till förslaget om att riva upp människors permanenta uppehållstillstånd är bra. Men det är inte nog.

Vi tror att vi som samhälle behöver tänka annorlunda kring invandring. Att beviljas uppehållstillstånd ska inte först och främst vara ett pris för att man är duktig på bidra till statskassan (och ve dig som är sjuk eller har svårt att få jobb!). Att beviljas asyl, eller av andra ömmande omständigheter erbjudas möjlighet att bo i Sverige, handlar om människor som behöver skydd: och då är vi som samhälle skyldiga att tillhandahålla det även om en person inte över en överskådlig tid är en plusaffär för staten.

Frågan om uppehållstillstånd handlar vidare om vilka vi vill vara som samhälle: Vill vi vara ett som bryter löften och som rycker mattan under folks fötter? Dessa frågor måste komma långt före frågan om huruvida människor snävt talat ”bidrar”.

Det är populärt att i dessa dagar skylla de flesta samhällsproblem på den bristande integrationen. Men frågan är hur strypt invandring kommer lösa samhällsproblem.

81 procent av de gängkriminella är redan svenska medborgare och har alltså formats av det svenska samhället snarare än att de ”tar med sig kriminaliteten utifrån”.

Danmarks hårdare kriminalpolitik framhålls då och då som en förebild för Sverige. Men det som man ofta missar är att danskarnas framgång i att mota bort kriminaliteten snarare började för 20 år sedan genom socialt förebyggande arbete – vilket också resulterat i ett, i jämförelse med Sverige, starkare socialt skyddsnät.

Alf Svensson: ”En skam” att politiker berömmer sig av låg invandring

Ett exempel på reva i det sociala skyddsnätet finns i skolans värld. I Sverige har skolpolitiken resulterat i att vi har flest elever som underkänns i Europa – samtidigt som kraven för de flesta jobb åtminstone är fullgångna gymnasiebetyg. Detta är exempel på en politik som bidrar till att kväva människors hopp, som göder desperation och utanförskap. Tillsammans med ett samhälle på reträtt från förorten, och samhällets periferi i stort, kan detta bidra till att människor känner sig som främlingar i sitt eget samhälle.

Här finns även en andlig kris. I områden som präglas av främlingskap och våld behöver församlingar finnas som vittnar om att det finns en gemenskap för dem som är ”utanför medborgarskapet … utan hopp och utan Gud” (Ef 2:12).

Den vars egna ”inte tog emot honom” (Joh 2:11) erbjuder dem gemenskap. Jesus är främlingen som inte välkomnades, och den som stänger sitt hjärta för främlingen riskerar snart nog att stänga sitt hjärta även för honom.

Efter ministerns kritik: ”Migrations­uppropet är inget skumt vänsterprojekt”

Det språk vi som samhälle har om att främst migranter som bidrar och är nyttiga ska få stanna pekar på en andlig sjukdom. En sorts Mammonsjuka som präglar vårt sätt att se på människor som ekonomiska plus- eller minuskonton. Vi behöver i stället vila på en etisk grund där vi håller våra löften och erbjuder skydd till dem som behöver det.

Anton Johnsson, begravningsrådgivare, ordförande Baptistiska arbetareföreningen

Isabelle Grönwall, sociolog, medlem Baptistiska arbetareföreningen

Victor Alphonce, pastor, styrelseledamot Baptistiska arbetareföreningen

Annika Wilzén, barnmorska, medlem Baptistiska arbetareföreningen

Julia Matthews, sömmerska, medlem Baptistiska arbetareföreningen

Jonathan Lange, utvecklingsledare, medlem Baptistiska arbetareföreningen

Jonathan Mellergård, folkhögskolelärare, medlem Baptistiska Arbetareföreningen

Simon Forsberg, student, medlem Baptistiska arbetareföreningen

Ida Ardeby, socionom, medlem Baptistiska arbetareföreningen

Andreas Bernberg, präst i Linköpings stift