Förnyelse kräver förnyelse!

Många svenska präster lever ett liv fjärran från de flesta av sina församlingsbor. Kan det förklara varför församlingsborna endast i ringa utsträckning kommer till kyrkans gudstjänster?

I min ungdom besökte jag Calais i Frankrike. Där hade prästerna tagit anställning som fabriksarbetare. Det ledde till att de blev kamrater med arbetarna, som fick förtroende för prästerna. På söndagarna tog fabriksarbetarna med sina familjer till kyrkan, och det var så många som kom att det blev kö utanför kyrkan. Man fick ha fem gudstjänster varje söndag!

Teologie dr Gunnar Rosendal var kyrkoherde i Osby i mitten av 1930-talet då han skrev boken Kyrklig förnyelse, och året därpå Kyrklig förnyelse i församlingskyrkan. Rosendal menade att kyrkan inte fick stå tom på vardagarna – den måste fyllas av gudstjänster varje dag. Därför inleddes dagen i Osby kyrka med en första morgonbön vid 07.30. Därefter följde nattvardsmässa, en andra morgonbön, vesper och vid 20.30 en andra aftonbön. På detta sätt blev det en livfull verksamhet i Osby kyrka.

Rosendal ville ha nära kontakt med sina församlingsbor. Varje dag tog han en promenad runt det stora prästgårdskvarteret. Detta visste församlingsborna, och de kunde enkelt ta kontakt med honom för ett samtal. Två dagar varje månad cyklade han ut och besökte gamla som inte kunde komma till kyrkan. I Osby fick man se en förnyelse!

Vi behöver sådana förnyelserörelser i de svenska församlingarna i dag! I varje församling borde det anordnas studiecirklar om kyrklig förnyelse, gärna med Rosendals böcker, för att starta en nödvändig förnyelse av församlingarnas verksamhet. De kristna studieförbunden kunde arrangera sådan verksamhet. Också kurser för präster och församlingsarbetare bör snarast anordnas för att stimulera den förnyelse församlingarna så intensivt behöver. Vill vi se en förändring behöver vi göra en förändring!