Debatt
Att stänga hbtq-personer ute från att fullt ut vara del av frikyrkans liv bär inte god frukt
Slutreplik. Snart kommer det finnas barn i söndagsskolor i hela landet som har två mammor eller två pappor. Vad ska kyrkans budskap till dessa barn vara? skriver Gabriel Eurell i sin slutreplik.
Frågan infinner sig: “Varför har då inte frikyrkan gjort något för att skapa en sund miljö för människor att kunna leva celibatlivet?” Uppmaningen hade känts mer trovärdig om frikyrkan försökt skapa en sådan miljö innan den lägger den tunga bördan av livslång ensamhet på den homosexuella femtonåringens rygg, skriver Gabriel Eurell.
Tomé Louro, Privat
Nu har det gått några veckor sedan min första text i Dagen där jag frågade mig om frikyrkan en dag skulle våga kalla även mig som en homosexuell man för broder. Jag är tacksam för de repliker och det engagemang som följt sedan dess. Speciellt gläds jag åt hur vi alla verkar kunna enas om att Jesus älskar hbtq-personer precis som vi är, och att kyrkan behöver vända om från den hårdhet och kyla som präglat kyrkans historiska relation med hbtq-personer. Det är en bra gemensam grund att stå på för konstruktiva samtal och vägar framåt för frikyrkan.
