Varför rapporterar inte medier om katastrofen på Sri Lanka?

Sri Lankas befolkning genomlever just nu effekterna från sin värsta naturkatastrof sedan tsunamin 2004. Då miste 46 000 människor sina liv. Cyklonen Ditwah – som slog till 26 november – har orsakat översvämningar och jordskred som drabbat över 2,3 miljoner människor. Visserligen uppgår antalet döda hittills till ”bara” 644 personer (15/12), men hela samhällen har slagits i spillror och förödelsen är enorm.

Sedan 27 november har jag kontinuerlig kontakt med vänner och kollegor i Lighthouse Church i Kandy och Lanka Bible College & Seminary. De berättar om en verklighet där vägar kollapsat, vattenledningar förgiftats, hus blivit obeboeliga och att människor lever i ständig rädsla för nya jordskred. Katastrofen har inte bara slagit sönder byggnader – den har framför allt slagit sönder människors liv.

Och ändå: I Sverige är det nästan tyst.

Den 8 december beskrev den lankesiske journalisten Moiz Mustafa i Daily Mirror hur farorna fortsätter även efter att regnet avtagit. Det är inte över när vattennivåerna sjunker – tvärtom börjar de mest lömska hoten då.

De dolda riskerna efter cyklonen:

• Förorenat vatten: Brunnar och vattenverk har slagits ut. Översvämningsvatten blandas med avloppsvatten och kemikalier. Sjukdomar sprids snabbt, och även klart kranvatten måste kokas innan det kan drickas.
• Elektriska faror: Över 65 000 hushåll har drabbats av strömavbrott. Våt elutrustning och fallna ledningar gör att även grunt vatten kan vara strömförande. Varje återvändande familj riskerar dödliga olyckor.
• Instabila hus: Byggnader som stått under vatten i dagar kan plötsligt rasa. Väggar spricker, golv ger vika och tak sjunker. Att gå in i sitt hem kan vara livsfarligt.
• Giftiga djur: Ormar, råttor och andra djur söker sig till torra platser – ofta in i människors hem. De gömmer sig i klädhögar, madrasser och förråd. Varje försök att återvända kräver vaksamhet.
• Jordskred utan regn: I bergstrakter som Kandy, Nuwara Eliya och Badulla kan marken ge vika långt efter att regnet upphört. Sprickor i marken, lutande träd eller märkliga ljud är varningssignaler som kräver omedelbar flykt.

Det har alltså inte bara handlat om att pumpa ut vatten eller skyffla bort lera. Det handlar om enorma behov av sanering, om att återställa vattenförsörjning, om att skydda människor från sjukdomar och olyckor. Katastrofen fortsätter långt efter att rubrikerna borde ha skrivits.

Den kristna trons utmaningar i världen – här är nya listan

Trots medietystnaden har initiativ tagits. Lokala pingstkyrkor och ideella föreningar i Sverige, med långvariga relationer till kyrkor och samhällen i Sri Lanka, har gått samman och samlar in pengar som skickas till tillförlitliga partner på plats. Det är ett arbete som sker i det tysta, men som gör skillnad.

Det finns många berättelser om osjälviska uppoffringar på Sri Lanka. Människor hjälper varandra över etniska och religiösa gränser, delar med sig av det lilla de har och riskerar själva mycket för att rädda andra. I en tid av förtvivlan blir solidariteten mellan grannar, tempel, kyrkor och moskéer en livlina.

Detta är en påminnelse om att mänskligheten kan visa sina bästa sidor när katastrofen slår till.

Samtidigt frågar jag mig varför det har rapporterats så lite i svenska medier? Kan det bero på att vi ibland ser Sverige som världens centrum och inte vill störas av ännu en kris mitt i julförberedelserna? Är det medielogiken och algoritmerna som påverkar vad som rapporteras? Oavsett orsak är det viktigt att vi får veta och ges möjlighet att agera när 2,3 miljoner människor drabbas av en katastrof av denna omfattning.

Jag skulle önska att svenska medier anstränger sig för att lyssna in och dela personliga berättelser från katastrofutsatta människor på Sri Lanka. Genom att uppmärksamma deras situation, kan vi bidra till att skapa förändring och ge hopp till de drabbade.

Jag tror på det starka engagemanget hos oss i Sverige när vi blir medvetna om människors behov. Gång på gång ser vi kraften i vårt civilsamhälles engagemang. Som nu, då vi uppmanas av solidariska insamlingskampanjer kan vi hjälpa dem som behöver det mest, både här hemma och i andra delar av världen. Tillsammans kan vi göra stor skillnad och på så vis gestalta vår tro och medmänsklighet.

Inga kristna aktörer får Sida-pengar för att ge nödhjälp i kriser