Annons
Annons
Rekommenderade artiklar från Dagen
Fler artiklar från samma avdelning
Debatt | Sankt Ignatius högskola
Sveriges yngsta och minsta teologiska högskola hotas att kvävas i sin linda
Självfallet kan inte en högskola styrd av en svensk protestantisk frikyrka i längden ta ansvar för östkyrkornas utbildningsbehov, skriver Samuel Rubenson.
Detta är ett debattinlägg som uttrycker författarens egna åsikter. Tidningens linje framförs på ledarsidan.
Sveriges yngsta och minsta teologiska högskola hotas att kvävas i sin linda. Under åtta år har stiftelsen Sankt Ignatios, i samverkan med Enskilda Högskolan i Stockholm, med öronmärkta statliga medel byggt upp en högskoleutbildning i östkyrkliga studier. Ett omfattande arbete har lagts ned på att utveckla ett brett och internationellt unikt studium av den östliga kristenheten i dess mångfald av språk, kulturer och historiska erfarenheter.
Genom att Sankt Ignatios i juni fick egen examensrätt har målet att bli en egen högskola nåtts. Man kan nu stå på egna ben, och ta eget ansvar för att även den östliga kristenheten ska ha tillgång till högre utbildning bedriven på egna villkor och utifrån sina egna förutsättningar.
Samtidigt hotas hela den mödosamt uppbyggda östkyrkliga utbildningen. De för denna utbildning öronmärkta medlen tycks märkligt nog inte självklart följa med när utbildningen fått egen huvudman.
Det handlar om en inte bara för Sverige, men internationellt, helt unik utbildning där olika ortodoxa och katolska kyrkor med hemvist i Östeuropa, Mellanöstern, Östafrika och Indien samverkar över språkliga och kulturella gränser, och där mångfald ses som en rikedom och en möjlighet. Utbildningen är också unik genom att den medvetet knyter samman svensk folkbildningstradition med akademi och kreativt låter folkhögskola och högskola berika varandra. Lärarkåren, liksom studenterna, har en bred internationell förankring och utbildningen, som är på engelska, tilldrar sig stort internationellt intresse.
Det är självklart helt orimligt att de medel som avsatts för östkyrklig utbildning stannar hos Enskilda Högskolan när utbildningen får egen huvudman.
Trots att det funnits ortodoxa församlingar i Sverige sedan 1600-talet och i dag flera hundra tusen svenskar tillhör någon av östkyrkorna, är det först nu som de till sist fått en egen högskola där deras behov av utbildning av kyrkliga ledare och lärare och av forskning på den egna historien och på dagens komplicerade relationer mellan stat och religion kan tillgodoses.
För en integration som berikar det svenska samhället, och stärker östkyrkorna i deras egen demokratiska utveckling, är Sankt Ignatios högskola central. Östkyrkliga studier och forskning om den östliga kristenheten tilldrar sig dessutom stigande intresse långt utanför de egna sammanhangen. Den ekumeniska rörelsen och mötena mellan olika kristna traditioner visar sig också berika den västliga kristenheten och ge impulser till förnyelse och till fördjupad insikt om det egna arvet.
Att självständigt få utveckla och ta ansvar för utbildning i och forskning på det egna religiösa arvet är en central religionsfrihetsfråga. Självfallet kan en högskola styrd av en svensk protestantisk frikyrka i längden inte ta ansvar för östkyrkornas utbildningsbehov, och det var heller aldrig meningen. Det är hög tid att dessa självständigt får utveckla sin högskoleutbildning så som man framgångsrikt gjort med folkbildningen, och den egna examensrätten är ett erkännande av detta.
Det är självklart helt orimligt att de medel som avsatts för östkyrklig utbildning stannar hos Enskilda Högskolan när utbildningen får egen huvudman. Regeringen måste tillse att de resurser som vid upprepade tillfällen i regleringsbrev öronmärkts för östkyrkliga studier också förs över till den nya högskolan så att den mödosamt uppbyggda och internationellt erkända östkyrkliga utbildningen inte kvävs i sin linda.
