I vårt sekulära samhälle hotas människovärdet på många sätt. Några av de yttersta tecknen för detta ser vi i aborterna, den utsållande fosterdiagnostiken och de höjda rösterna för dödshjälp. Den sekulärhumanistiska värdeskalan saknar fast förankring, och blir därför alltför ofta förhandlingsbar. The survival of the fittest är det som gäller och saknar du röst, så är ditt värde i praktiken kraftigt reducerat.

Trots att den sekulära humanismen gärna vill göra anspråk på att se människan som värde­full, erbjuder den dessvärre ingen egentlig grund för påståendet om alla människors lika värde, hur god intentionen än är. Eftersom den inte har detta anspråk förankrat i något beständigt faller den alltför lätt till föga för värdenihilism och lyckoetik.

I Bibeln inskärps på många sätt människans oändliga värde. Redan från Bibelns första blad får vi veta att människan är något så fantastiskt som Guds egen avbild! Genom Bibelns sidor presenterar Gud sig själv som seendets Gud, den Gud som ser den andra förkastar (1 Mos 16:13). Han är de faderlösas fader och änkornas försvarare, en Gud för den svage och den utsatta (Ps 8:6). Ja, han identifierar sig så djupt med den lilla människan att han fastslår att det vi gör för en av dessa mina minsta, det gör vi mot honom själv (Matt 25:40). Det yttersta beviset för Gud den allsmäktiges hängivna och orubbligt kärleksfulla människosyn visar sig slutligen i att han ger sin egen son, sig själv, för människans frälsning och upprättelse.

Kristendomen har den världsbild som verkligen kan motivera det absoluta männi­skovärde man gör anspråk på. Att människan är skapad till Guds avbild gör henne omätligt unik och värdefull. Den kristna människosynen är inte belastad av det darwinistiska föraktet för den svaga och sjuka, inte heller av ett elitistisk mänskoideal à la Nietzsche. Nej, den kristna tron motiverar och uppmanar oss till engagemang för ­medmänniskan, även om hon är svag, liten eller sjuk. Den kristna tron erbjuder en harmoni mellan lära och leverne, där inte den starkes styrka är på den svages bekostnad, utan tvärtom är till för att beskydda den minste. Livets Gud står för människans rätt till liv, oavsett ålder, kön ­eller något som helst annat.

Tyvärr ser vi att det inte alltid är de livsbejakande principerna som styr vårt samhälles agerande. Det är med sorg vi kan konstatera att det i Sverige i dag tillintetgörs en medelstor svensk stad – 38 000 ofödda – varje år, genom aborternas tragiska verklighet. Forster­diagnostik ställer föräldrar i ett medvetet eller oväntat dilemma vilket leder till att allt fler ofödda barn väljs bort när de inte passar in i perfektionismens ytliga chimär. Allt fler röster höjs för att vi genom så kallad dödshjälp ska kunna kontrollera livets, ofta smärtsamma, slut. Inte heller har vårdpersonal– trots EU-direktiv om detsamma – någon laglig rätt att följa sitt samvete och avstå från exempelvis abortingrepp.

Vi beundrar ofta historiens stora människor som stått upp för sanningar och för människans värde; människor som likt Martin Luther King och Moder Theresa, som vågade stå för värden som gick utöver deras egen bekvämlighetszon. Men låt oss inte stanna vid att beundra dem. Låt oss även vi kliva ur den tysta massan och – likt dem – påverka den värld vi lever i. Det är ofta de högt betalda sanningarna, som är de som starkast förändrat världshistoriens gång i rätt riktning – både i det lilla och i det stora.

Guds församling har både ett mandat och en plikt från Gud att stå för människan, för människovärdet och för sanningen, ja hon är till och med sanningens pelare och grundval (1 Tim 3:15). Liksom Johannes Döparen har vi en uppgift att bana väg för Herren (Luk 3:4) och vårt uppdrag av Mästaren själv är att vara salt och ljus, mitt i en värld som behöver detsamma (Matt 5:13–14).

Den tredje Advent firas Livets Söndag i kyrkor över hela landet. Vi vill uppmuntra dig och din församling att fira denna viktiga dag, för att markera ställning för Livet, för Männi­skan och för Människovärdet! 

Anders Arborelius, biskop, Stockholms katolska stift
Diascoros Benjamin Atas, ärkebiskop, Syrianska ortodoxa kyrkan
Erika Cyrillus, kommunikationssekreterare på EFS
Ulf Ekman, ordförande i Trosrörelsen
Biörn Fjärstedt, biskop emeritus, Svenska kyrkan
Abakir Gobran, biskop, Koptisk-ortodoxa kyrkan
Stefan Gustavsson, generalsekreterare, Svenska evangeliska alliansen
Sten-Gunnar Hedin, f d föreståndare för Pingst ffs
Mor Julius Abdulahad Schabo, ärkebiskop, Syrisk-ortodoxa kyrkan
Berit Simonsson, inspiratör i Oasrörelsen
Stefan Swärd, före detta ordförande för EFK
Marie Willermark, kommendör, Frälsningsarmén i Sverige