På varje skola finns det någon eller några elever som varje dag går till skolan med en klump i magen. Hårda ord, elaka kommentarer och fysiska kränkningar har blivit vardag för alltför många. Skolverket beräknar att drygt 50 000 barn och unga i Sverige mobbas och en färsk undersökning från organisationen Friends visar att så många som var tionde elev i årskurs 3–6 uppgett att de ofta eller flera gånger utsatts för kränkningar.
Mobbningen utgör ett stort problem för många. Barn som utsätts för mobbning blir ofta deprimerade och riskerar att utveckla självskadebeteende. Samtidigt plågas många föräldrar av en våldsam oro över att skicka iväg sina barn till skolan. Det här är fullständigt oacceptabelt. Varje barn har rätt att kunna gå i skolan för att lära utan att behöva titta sig över axeln i korridoren eller att vakna varje morgon och undra vad som kommer att skrikas efter dem i korridoren.
Det har dock visat sig svårt att få människor att sluta mobba. Vi politiker kan inte förändra hur människor beter sig mot varandra, det kan endast människor själva. Vi är dock övertygade om att vuxenvärlden kan göra mer för att stoppa mobbningen.
Skolor är varje år skyldiga att upprätta en antimobbningplan, det ska finnas tydliga ordningsregler på varje skola och systematiskt värdegrundsarbete ska bedrivas.
Om skolpersonal får reda på att en elev känner sig kränkt eller mobbad råder handlingsplikt att utreda och förhindra att kränkningarna fortsätter och om ett barn anser sig ha blivit utsatt för kränkande behandling råder anmälningsplikt för skolpersonal att anmäla till rektor eller förskolechef.
Det nyss nämnda är bra redskap i kampen mot mobbning, men kommer aldrig att spela någon roll så länge vuxenvärlden väljer att fly sitt ansvar.
Den formella nolltolerans som råder mot mobbning och kränkande beteende måste också omsätts i praktiken. Alltför många vuxna på landets skolor tycks ha kapitulerat inför kränkningar bland eleverna och oordning i klassrummet.
Nästan varannan elev på högstadiet och gymnasiet upplever nämligen att personalen inte agerar om de upptäcker att någon av eleverna råkar illa ut. En sådan flathet gentemot mobbning och kränkande beteende från lärarnas sida får inte förekomma.
Varje överträdelse av skolans ordningsregler måste få konsekvenser och kränkande beteende ska inte bara rapporteras till rektor utan också till elevernas föräldrar.
Skolans personal måste ta ett större ansvar. För att underlätta det föreslår vi att ledarskap och konflikthantering ska göras till en obligatorisk del av lärarutbildningen och vi vill se fler vuxna i skolan som kan ge avlastning i klassrummen och vara i korridoren och på skolgården under rasterna. Vi anser också att ansvarskontrakt ska upprättas mellan lärare, elev och föräldrar för att tydliggöra vilka som delar ansvaret för att ordningsreglerna följs och för att bemötande och uppförande på skolan präglas av ömsesidig respekt.
Det är inte bara skolan som måste ta sitt ansvar, det måste också föräldrarna och eleverna själva göra.
Vägen mot en lyckad kamp mot mobbning och kränkande beteende på landets skolor går alldeles säkert via värdegrundsarbete med utgångspunkt i den kristna etiken och väl utformade ordningsregler, men målet om en skola där alla elever kan känna sig trygga och uppskattade når vi inte utan att vi var och en också tar sitt personliga ansvar – för våra medmänniskor, för våra barns uppfostran och inte minst för våra egna handlingar.
