Debatt
Tack till dig som var min mamma fast du inte behövde
Möjligheten att få bli inkluderad som en självklar del av en vanlig familj, förstår vi hur många som längtar efter det? skriver Camilla Axelsson.
Jag har så många gånger önskat att jag var lik min mamma. Den mamma som jag älskade och hade min trygghet i. Den mamma som inte bar mig nio månader inuti men i många, långa år på sin höft, skriver Camilla Axelsson.
Tatiana Syrikova och privat bild
Tidigt 1980-tal, Norrköping. Långa korridorer och människor som hasar sig fram. Viskande röster blandas med ljudet av bebisgråt. En liten flicka föds till mycket unga föräldrar som visar sig vara oförmögna att ta hand om henne. Uppbrott följs av uppbrott tills den lilla sparven slutligen landar i tryggheten 15 månader senare. Tryggheten hos en familj som egentligen redan var komplett: Mamma, pappa, tre barn, färdig. Sparven fick en plats. Till en början på mammans höft.
