Även i transfrågan borde Kristersson ha tänkt efter före

En sådan till seger och Ulf Kristersson är förlorad. Så skrev Steven Crosson på ledarplats i Dagen när den nya könstillhörighetslagen klubbades igenom. Kristersson gick på tvärs med stora delar av sin riksdagsgrupp och troligen ännu större delar av sin väljarbas. Många var de borgerliga debattörer och skribenter som varnade för konsekvenserna, inte minst avseende kriminella som skulle kunna utnyttja lagen för att byta könstillhörighet. Nu verkar Kristersson ha insett att kritikerna hade en poäng.

Nej, detta är inte i första hand en text om könstillhörighetslagen – utan om vad som händer när politisk prestige väger tyngre än konsekvensanalys, och när eftertanken kommer först när lojaliteten redan krävts in.

Stark kritik kring könsbyten efter fängelsedomar: Nu vill M se över nya könstillhörighetslagen

Inför omröstningen för knappt ett år sedan krävde M-ledaren mangrann uppslutning. En enda moderat, Ellen Juntti, röstade emot förslaget och förlorade på köpet sin utskottsplats. Detta påminde tidigare chefredaktören för Axess, PJ Anders Linder, om på Facebook samma dag som statsministern, justitieministern och socialtjänstministern i en debattartikel i Aftonbladet meddelade att den purfärska lagen behöver utvärderas.

Att det kan kosta att gå emot partipiskan är inget nytt. Att de som svingade spöt kort därefter börjar darra på manschetten är desto ovanligare.

Sent ska … Moderaterna vakna. Nu vill statsminister Ulf Kristersson, justitieminister Gunnar Strömmer och socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönwall att det biologiska könet, inte det juridiska, ska vara avgörande i fler situationer: ”Moderaterna har redan gått fram med att vi vill ändra fängelselagen så att det biologiska könet ska vara avgörande för om en intagen ska placeras på en kvinnoanstalt eller inte”.

Tidökollegan Ebba Busch skräder inte orden på Facebook: ”Låt oss kalla det eftertankens kranka blekhet att andra partier nu – innan bläcket knappt hunnit torka – vill tillsätta en utredning som ser över konsekvenserna av lagen.”

Frida Park: Vad skulle Jesus säga till Snickar-Björn?

Självklart upprör det dem som välkomnade lagen om förenklade könsbyten. Signe Krantz, förbundsordförande för Transammans, skriver i samma tidning om Moderaternas omvändning: ”… vi transpersoner kan inte behandlas som en valstrategisk slagpåse som man tar fram när man är stressad över sjunkande opinionssiffror.” Just därför att transpersoner inte ska reduceras till brickor i ett politiskt spel är det förödande när lagstiftning drivs igenom utan tillräcklig förankring, utan nödvändig konsekvensanalys.

Transpersoner, som många gånger lider av psykisk ohälsa och utanförskap, förtjänar inte denna godtyckliga hantering från statsministern och hans regering. Deras lidande, inte minst på grund av obefintlig eller ideologiskt styrd vård, blir inte mindre av dessa tvära kast.

Många larmade om risken för missbruk av de förenklade möjligheterna att byta könstillhörighet. Först nu har ministrarna insett sitt misstag. Det krävdes inte mycket verklighet för att orubblig övertygelse skulle förbytas i ängslighet. Med det sagt: borgerlig rannsakan och omvändelse, om än sent påkommen, är bättre än fortsatt vandring längs ödesdigra vägar.

Frida Park: Det är politikernas skyldighet att lyssna till ångrarna

Visst måste politikerna förhindra att ändring av könsidentitet missbrukas. Men Mikael Oscarsson, riksdagsledamot (KD), lyfte en annan fråga i en tidigare intervju med Dagen. En fråga som inte får glömmas bort under den kommande utvärderingen. Barnen. ”En halvtimme på Kry, ett digitalt vårdsamtal, ska det räcka för att byta juridiskt kön? Har Sverige tappat förnuftet?”

Inför omröstningen i riksdagen skrev jag i Dagen om ångrarna och om tjejerna som ofta har andra diagnoser som samvarierar: ”Alltid när det handlar om barn är det viktigt att handla varsamt och genomtänkt. /…/ Det är lagstiftarnas skyldighet att nogsamt se till att lagen skyddar den som ännu inte har konsekvenstänk på plats – inte experimenterar med dem.”

Men vad gör man om lagstiftarna själva saknar konsekvenstänk? Utvärdera gärna lagen, men glöm inte politikerna. Eftertankens kranka blekhet må vara mänsklig – men i lagstiftning som rör barn är den nära på politiskt oförlåtlig.

Dan Salomonsson: När vi väntade barn tog man för givet att det fanns två kön