Äldres konservativa värderingar är obegripliga för många unga

Svenskkyrkliga präster larmade för ett tag sedan om att unga blivit mer konservativa, och uttryckte oro och osäkerhet över hur de skulle mötas. På ledarsidan skrev vi att kyrkorna måste kunna välkomna även dessa grupper. Hur skulle de annars kunna få samtala om och eventuellt få sina åsikter utmanade?

Fredrik Wenell

Ledarskribent på Dagen

Men utmaningen att möta ungdomars andliga sökande gäller inte bara Svenska kyrkan. Den gäller i allra högsta grad alla kyrkor – men på ett annat sätt. De flesta unga läser nämligen varken Jordan B. Peterson eller lyssnar på fundamentalistiska Youtube-predikanter.

Det andliga intresset finns inte bara bland konservativa ungdomar, utan i alla grupper, även bland progressiva ungdomarna. Men för dessa är många kyrkor inte ens ett alternativ. Den brittiske etnologen och författaren Lamorna Ash fångar nog hur många unga ser på kyrkan när hon skriver att ”kyrkor är lika oanvändbara och vackra som dinosaurieben.” 

För många kristna ungdomar, som också formats av samtidens ideal, ter det sig också obegripligt hur äldre i församlingen kan vara kristna utan att förstå att man får älska vem man vill. Kyrkor uppfattas ofta som för rigida, både till form och innehåll. Inte ens en högkyrklig liturgi garanterar att de blir estetiskt tilltalade.

Dagens ungdomar har vuxit upp i en kultur där synen på hur en människa ska forma sitt liv ofta står i konflikt med den undervisning många församlingar traditionellt har förmedlat. I skolan och i hemmet har de lärt sig att följa sin magkänsla. Och den känslan, formad av progressiva normer, säger att ingen ska lägga sig i hur någon annan lever, så länge det inte skadar någon annan. Föräldrarna lärde sig i sin tur av sina tonårsidoler: ”finns bara en som vet hur du ska leva och det e du” (Noice).

Dessa kulturella normer präglar ett samhälle där undersökning efter undersökning visar att sekulariseringen avstannat, inte minst bland yngre. Senast i raden är den nya SOM-undersökningen där statsvetaren Magnus Hagevi konstaterar att sekulariseringen bromsat in, och att det är de unga som leder denna utveckling. Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor visade samma tendens i sin rapport Ungdom med attityd, som släpptes i maj. Ledarsidan har tidigare refererat till IPSOS Global Religion 2023, och nyligen skrev vi om British Foreign Bible Society’s Patmos Initiative, som visar en liknande internationell utveckling.

Alla dessa undersökningar pekar på att yngre generationer visar större intresse för andlighet än sina föräldrar. Inget tyder på någon väckelse ännu, och vissa siffror bör tolkas med försiktighet. Men tendensen är tydlig: de unga, särskilt de allra yngsta, 19–24-åringarna, har blivit sekulariseringens bromsklossar.

Om de konservativa ungdomar som reagerat mot den progressiva kulturen är en utmaning för kyrkor med mer progressiv profil, så utmanar de progressiva ungdomarna i sin tur mer traditionella församlingar. Den stora frågan för dessa kyrkor är därför hur de ska kunna möta den andliga längtan som finns hos den breda progressiva ungdomsgruppen. Församlingar med traditionell teologi kan av dessa unga upplevas som otrygga, inte nödvändigtvis för sina värderingar i sig, utan för att de gör anspråk på hur andra bör leva. Detta är utmanande i den kultur som dessa ungdomar formats av.

Har Svenska kyrkan drabbats av moralpanik?

Det finns därför en risk att progressiva ungdomars andliga sökande leder dem mot nyandliga miljöer. Den typen av religiös praktik kan kännas mer kompatibel med progressiva och individfokuserade ideal. Dessa sammanhang bekräftar det de redan tror, men i en andlig tappning.

Frikyrkliga församlingar riskerar också att uppfattas som otrygga rum, eftersom betoningen på den troende gemenskapen krockar med idealet ”leva och låt leva.” Problemet är alltså inte nödvändigtvis starka övertygelser i sig. Det finns faktiskt mycket som tyder på att dagens unga är bättre än tidigare generationer på att leva sida vid sida med människor som tycker och lever annorlunda.

Lösningen kan dock aldrig vara att kyrkan överger de övertygelser hon fått sig givna. Det vore att svika det arv tidigare generationer lämnat över. Utmaningen är snarare att kunna stå fast vid dessa övertygelser på ett sätt som inte exkluderar dem som söker sig närmare tron.

Bara den som är trygg i sin tro kan utan oro möta och utmana andras tro och sätt att leva. Kyrkan bör också vaka över att hon inte ställer krav på kristna värderingar, vare sig de uppfattas som progressiva eller konservativa, som förutsättning för mötet med Jesus. Det vore ett säkert sätt att stänga kyrkdörren för en progressiv generation som söker sig till tron.

Rädda vuxna är värre än svartvita tonåringar