Israel och Gaza behöver mer än ensidiga klockringningar

Nej, vice statsministerns uttalande om Hamas och den efterföljande KU-anmälan innebär knappast någon regeringskris, snarare en regeringskrusning, som Dagens ledarskribent Erik Helmerson kallade det i Studio Ett i torsdags. Men det politiska spelet kring EU:s handelsavtal med Israel visar ändå något viktigt: hur hetsigt det politiska samtalet blivit i frågor som rör Mellanöstern, och hur starkt opinionen påverkar besluten.

Frida Park

Opinionsredaktör på Dagen

Det stämmer dock att allmänhetens opinion, denna opålitliga men för politiker ack så avgörande faktor, har ett finger med i spelet. Nya siffror från SvD/Demoskop visar att stödet för Israels politik minskar även bland högerväljare. 

Men opinionssvängningar, som just nu är till Israels nackdel, baserar inte alltid på fullständiga fakta. När dessa fakta i sin tur påverkas av Hamas propaganda, av bristen på oberoende journalistik och som tyska Bild avslöjat, av fingerade propagandabilder från Gaza, blir de ett farligt underlag för ett lands samlade hållning i en så mångfacetterad konflikt. 

Många facetter åsido är vissa sakförhållanden väldigt enkla. Att det pågår ett krig beror främst på två saker: Hamas outsägligt horribla attacker mot Israel den 7 oktober för två år sedan och det faktum att israeler fortfarande, sedan dess, hålls som gisslan av terrororganisationen som vägrar lägga ned vapen. Det är därför ytterst välkommet att många arabländer i ett gemensamt uttalande också slår fast detta. Det är på Hamas det största och avgörande ansvaret ligger. Israel för ett krig emot en islamistisk mördarsekt som utöver oskyldiga israeler håller en lidande palestinsk civilbefolkning gisslan. 

Här ber judar och muslimer för fred i Gaza

Ebba Busch uppmärksammande formuleringar om att Israel gör hela världen en tjänst genom att försöka oskadliggöra sekten är på ett sätt inte alls fel. I detta hade världen gärna fått bistå israelerna. Men, och det är ett viktigt men, sättet varpå Netanyahus regering försöker åstadkomma detta förtjänar likväl stark kritik (vilket även Busch påtalat). 

Mat och hunger ska aldrig användas som vapen. Oavsett om vissa foton är arrangerade är den hunger många plågas av i Gaza högst verklig och tusentals civila har dött. Först härom dagen öppnade Israel för att släppa in fler oberoende journalister i Gaza och beslutet om att inleda en fullskalig ockupation av Gaza markerar att Netanyahu inte är främmande för att förlänga kriget under överskådlig framtid. Att detta påverkar opinionen är inte konstigt, så också den varmaste Israelvän. 

För en del kristna utgör den teologiska förståelsen en viktig grund för ett israelengagemang, som Dagens chefredaktör Felicia Ferreira skrivit om tidigare: ”Israel och det judiska folket blir per se ett tydligt tecken på att Israels Gud finns. För andra handlar det om att stå på rätt sida i en kamp mellan demokrati och diktatur. Det kan också handla om tacksamhet till det folk och den gudstro som är ursprunget till den kristna tron”. 

Det finns alltså många olika anledningar till att engagera sig för Israel, teologiska, politiska, historiska eller personliga. Men det ena utesluter inte det andra. Det är fullt möjligt att vara både Israelvän och vän till det palestinska folket. Och båda behöver sina vänner nu. Vänner som står upp för att Israel har rätt att försvara sig. Vänner som kräver att regeringen Netanyahu följer folkrätt och krigets lagar och värnar svårt lidande civila i Gaza. Vänner som står upp mot all form av antisemitism, även försåtlig sådan förklädd till propalestinska demonstrationer. Vänner som ihärdigt engagerar sig för det palestinska folkets outhärdliga situation i ett fruktansvärt krig. 

Därför riskerar söndagens klockringning för Gaza, som Svenska kyrkans biskopar uppmanat till, att bli ett onödigt ensidigt ställningstagande i en konflikt som kräver större nyanser än så. Gärna en klockringning – men varför inte för offer på båda sidor? Gärna en bön för Gazaborna – men varför inte för den israeliska gisslan? Varför bara visa en del av bilden, när den är mycket större än så och därtill med oändligt många fler nyanser? 

En kristenhet, ett Sverige och ett EU som vill stå på rätt sida om historien bör alltså sätta press på Israel att göra sitt yttersta för att än mer värna om civila samtidigt som samma, ja till och med hårdare, press sätts på Hamas så att terrororganisationen släpper gisslan (såväl tillfångatagna israeler som det palestinska folket) fri. 

Fred kräver sanning. Och vänner på båda sidor. 

Debatt: Kyrkklockor för Gaza – men inte för israeliska gisslan?