Ledare
Kristdemokraternas Ebba Busch får tåla högre förväntningar
Felicia Ferreira: Ju tydligare profilering, desto hårdare granskning
Kristdemokraternas Ebba Busch intervjuas i vår partiledarserie inför valet 2026.
Natanael Gindemo
Det här är en ledare i tidningen Dagen. Ledarsidan är partipolitiskt obunden på kristen grund.
Det är svårt att anklaga Ebba Busch för att vara otydlig. I Dagens partiledarintervju försvarar KD-ledaren gång på gång sitt partis kristna profil. Sverige är ett kristet land, Kristdemokraterna står upp för familjen, civilsamhället, de konfessionella friskolorna och det kristna samhällsengagemanget. Och när hon får frågan om kritiken från kyrkligt håll är svaret nästan trotsigt: inget annat parti kommer ens i närheten av Kristdemokraterna när det gäller att tala om kristna frågor.
Och det ligger någonting i det.
I dagens svenska politik är det svårt att hitta någon partiledare som lika självklart talar om kristendomens betydelse för Sveriges värderingar och samhällsbygge.
Efter intervjun – ledarredaktionen kommenterar
Samtidigt märks hos KD en växande frustration över den kritik som kommer från kyrkor, samfund, kristna profiler och organisationer. Busch menar att bibelord används selektivt i migrationsdebatten, att kyrkliga företrädare sällan samlas kring frågor som kärnkraft, vårdköer eller hedersförtryck och att också kyrkliga miljöer kan präglas av åsiktskorridorer.
Det handlar om att Kristdemokraterna själva gör anspråk på att vara det parti som tydligast bär den kristna människosynen in i politiken.
Även där har hon en poäng. Kristen etik är större än migrationspolitiken eftersom den också handlar om ansvar, förvaltarskap, familjer, omsorg och människors möjlighet att leva fria från förtryck.
Men Busch gör det samtidigt väl enkelt.
Förklaringen till att kyrkorna, och kristna medier för den delen, återkommande ställer frågor om migration, bistånd eller människor som hamnar i kläm är inte i första hand politisk. Det handlar om att Kristdemokraterna själva gör anspråk på att vara det parti som tydligast bär den kristna människosynen in i politiken.
Det är egentligen ett slags erkännande.
Ebba Busch har alltså förmodligen rätt i att inget annat parti kommer i närheten av Kristdemokraterna när det gäller att tala om kristna frågor. Men den positionen kommer med ett pris. Den som vill vara politikens tydligaste röst för kristen människosyn får också leva med att människor fortsätter fråga hur den människosynen tar sig uttryck när värderingar möter verklighet.
Det är inte orättvist. Det är själva uppdraget.
